Vomb

Vomb

En magisk liten vandring längs sandstränder och tallhöjder

5/12 2020

Efter flera veckor inomhus kom jag äntligen ut igen.

Äntligen!

Jag behövde lite tid för mig själv, ensam, i lungt tempo och med fokus på att bara vara och andas.

Jag valde att starta min lilla runda i Vressel, en liten by vid Vombsjöns syd östra kant jag aldrig hört talas om förut. Jag gick mot sjön längs Björkaån och nådde denna vy.

Mina spår stack ut i sanden. De andra som gått här hade tassar, klövar eller gäss med simhud mellan tårna.

Sjön var full an musslor och skal, klar och stilla längs strandkanten.

Jag önskar att jag haft lika staadiga rötter.

Som skulpturer stod de där i sanden.

Några verkade dock vara på språng och satte fart på fantasin.

Andra var mer som trygga borgar eller hyddor.

Naturens egna konstverk.

Solen kikade tveksamt fram en stund.

Skånsk vinter betyder ofta runt 5 plusgrader och fuktig vind. 

Upp från stranden till tallarna i  Äskebäskan.

Ett litet lunchstopp som bjöd på vackra vidsträkta vyer och lite sol.

Sen bar stegen mot Vombs fure.

Här är det lite komplicerat att vistas... Mycker restriktioner. Blev nyfiken på hela området, men idag skulle jag hålla mig längs sjökanten.

Med lte sol bar färden västerut.

Efter en skogspromenad längs kanten där skogen faller ner mot sjön kom jag till en väldigt liten hamn med denna skylt.

Efter en fundersam stund gick jag vidare.

Skånsk vinter.

Där nere är en smal strandremsa, vet inte hur många gånger jag stretat upp och ner för dessa tvära backar under dagen.

Hittade en eldstad som fortfarande pyrde, så jag satte fart på den igen.

Mysbrasa och julte samt en massa funderingar.

Så skönt att knappt träffa på några människor, tänka till punkt, flytta andrningen till magen och andas.

Jag valde de små stigarna jag hittade längs kanten. Emellanåt hittade jag på egna. Söderut verkar det finnas gott om skogsvägar, fast orimligt raka så jag sparar dem till en annan dag.

Ner mot stranden igen.

Vem har varit här?

Såg massor av spår, från hundar, hästar. fåglar, vildsvin eller annat klövvilt, men knappt några människor.

Kan detta vara räv? eller hund?

På tillbakavägen blev det en stunds meditiation vad strandkanten, med småfåglar som böjde vassen med sin tyngd som enda sällskap.

Underbart.

Varma tårar, kall fuktig december skymning, prassel i vassen och ett svagt kluckande.

Fann snackor och musselskal överallt.

Följde strandkanten tillbaka till ån.

Det fina i det lilla.

Det mjuka i det karga.

Det levande mitt i det torra.

Stigar att upptäcka.

Branter klädda i grönt.

Följ stigarna eller gå på upptäcktsfärd.

Mäktiga träd som troligen är betydligt äldre än mig.

Gillar gamla träd.

Solen går ner tidigt nu. Redan vid 15-tiden börjar det.

Men snart vänder det, intalar jag mig.

21 december är det vintersolstånd, sen kommer ljusare tider.

En härlig runda som jag verkligen behövde!

Underbara vyer, små äventyr i branterna, små, små upptäckter, lite grönt och en värmande brasa.

Jag kanatade ungefär där det prickade lila/rosa är. Fram och tillbaka. 

Längd: kanske 10 km, man kan gå mindre eller mer

Tid: ca 4 timmar, fast det beror ju på vad man gör - njut

Vandringstips: det lutar en del, man hittar flera gamla eldstäder, våga ta dig upp och ner för branterna, kika efter djur (såg mycket fåglar av olika slag, men här måste finnas vildsvin och hjort, räv och annnat med), ta med fika och kikare, bra karta via naturkartan (zooma in området)