Skåneleden SL3 Rebbetuaröd till Timan

Skåneleden SL3 Rebbetuaröd till Timan

En bit av ås till ås leden, från vindskydd till vindskydd, små vägar förbi Abullaberg och Fjällmossen

7/7 2020

Så var det dax igen.

Denna dag valde jag att följa med två vandringsvänner under en av de fem dagar de var ute på SL3.

Vi startade vid vindskyddet vid Rebbetuaröd.

Mina två coola vänner hade vandrat hela den regniga och blåsiga helgen som gått, men de hade passat på att lyxa till det lite och bodde på vandrarhem i Höör. Därifrån hade de inte så långt att köra ut och fixa billogistik för att dagsvandra varje dag på Skåneleden.

Dagens stäcka gick till stor del på små skogsvägar. Det var lättpromenerat och vi knatade på under muntert småprat.

Solen sken när vi stannade för att inta lunch på vars en stubbe. Passade på att vifta på tårna lite.

Vägar är väl inte det mysigaste, men med gräs i mitten blir det rätt charmigt ändå.

Det var då inget fel på omgivningarna. Vägarna kantades av olika versioner av skog.

När man kommer till denna enefälad är man i kanten av en mosse med det lite otippade namnet Fjällmossen. Det finns ett fågeltorn och en utsiktsplats för den nyfikne.

En troligen konstgjord sjö som vi passerade. Den var mycket uppskattad av fåglarna, framförallt gässen.

Efter flera timmars vackert väder mörknade skyarna hotfullt och visst regnet var ett faktum tio minuter senare. Detta medförde att mobilen (som jag tar foto med) fick hoppa ner i en plastpåse i ryggsäcken (där brukar bilnycklarna vara när jag vandrar, väl försluten gör det då lite mindre om man råkar halka på en spång och den far i vattnet - ett litet tips). 

Så eftersom mobilen inte var framme blev det inge bilder på den vakraste delen av leden, en liten stig mellan blåbärsris. Vi gick där i skogen alldeles tysta och njöt av ljudet av regndroppar mot löv och gräs. Det luktade friskt av blöt skog och plötsligt rörde sig något på stiden framför mig. Det var en liten räv. Jag pekade och försökte hålla tyst för att inte skrämma den trots att hjärtat slog ett par extra volter. Den unga räven rörde sig till skogskanten några få meter bort och satte sig och kikade ut över en äng. Den satt kvar så, i godan ro, en bra stund och vi stod bara och njöt. Tillslut vandrade den iväg. Det är fantastiskt att se vilda djur som är helt omedvetna om ens närvaro och bara lungt fortsätter med det som de höll på med. Man glömmer att det regnar och att dropparna rinner ner i nacken när man tagit ner huvan för att se, höra och uppleva mer. 

Förutom räven fick vi se en rådjurshind med två kid, många små grodor och röda glador.

Framme vid Timan lättade regnet. Vi var lite våta, men väldigt nöjda.

För mer information om sträckan och karta se skåneledens sida HÄR.

SL3 etapp 12

Längd: 21 km (mina vänner appar sa att det lar lite längre, 22-23 km)

Tid: 6 timmar i maklig takt och med två fikastopp

Vandringstips: om man tittar på lantmäteriets karta kan man bli lite förvirrad eftersom en bit av leden tydligen är flyttad (titta på skåneledens hemsida och följ delj de orangea markeringarna), gå tyst så du kan få se djur, en hel del vägar men nästan ingen trafik alls, båda vindskydden är fina med eldstad och utedass, njut av skogen och traska gärna med en vän eller två, ut och njut!