Vieåleden

Vieåleden

Ett litet äventyr med flotte, historia, utsikt och magpirr i varierande landskap

28/10 2020

Vaknad till regn och rusk, men jag hade bestämt mig - idag skulle jag gå Vieåleden. 

Vieåleden upptäckte jag genom andras konversationer i en fb-grupp och blev genast sugen. Den såg så fin ut. Så idag var det upp till bevis!

Väl på plats upphörde regnet. Vieåleden ligger en bit väster om Osby och jag hade valt den södra parkeringen. Från den var det inte många hundra meter innan jag kom fram till den första lilla avstickaren - en åttakantig mur. Detta var Skeingeborg och det fanns en massa spännande att läsa på en skylt utanför ringmuren.

Sen kom nästa spännande ställe nästan direkt.

En liten flotte som man fick veva sig fram över ån med. Stabil och lättskött, men se upp med bryggan som var lite mindre stabil.

OBS, OBS, OBS: flotten är inte året runt. Den tas in 1/11 i år.

Sen gick leden som markerades med en smultronröd färg lite här och där på en smal stig längs sjön. Markeringarna på denna led har vid något tillfälle delvis målats över och har dessutom sett sina bästa dagar så man får vara uppmärksam. Men rundan är ganska lätthittad och det dyker upp kartor på flera ställen längs leden (en var vid parkeringen, ta ett foto så blir det lätt att hitta).

Lagom till att jag lämnade sjön efter att ha läst en ryslig historia på ännu en informationsskylt kom solen fram.

Efter att ha passerat några stugor fortsatte färden över ett par färister och genom en gård.

Vid gården kom en stor hund rusande mot mig. Det visade sig vara en väldigt kelsjuk chokladfärgad labradorkille som troligen heter Gösta (för det namnet stod på halsbandet, kan ju förvisso vara ägarens namn också, men jag tyckte det passade fint på vovven).

Efter att Gösta hängt med en liten bit på vägen vek jag av mot avstickare nummer två. Det visade sig att jag inte var ensam här heller. Här stod ett litet rådjur och tittade nyfiket på mig länge och väl, den funderade väl över vad det var för grön och ljunglila vandrande trädstam som stod mitt framför den...

Efter att ha fått klura lite på hur man smidigast tar sig genom björnbärssnår (det gör man alltså inte alls, bäst är faktiskt att gå runt om, tro mig det är trots allt både snabbare och skönare) kom jag fram till resterna av sågmöllan på denna sågmölleö. Ett perfekt ställe för ett lunchstopp med utsikt över rostiga gamla delar av skovelhjul och Helge å.

Förbi lite kor på en gullig väg, ut till en betydligt mindre gullig asfalterad väg.

Som tur var gick man inte så länge längs vägen och dessutom bjöds man på denna vy över Helge å. Inte så dumt faktiskt.

Sen vek den smultroröda leden av in på den mest pitoreska lilla väg jag någonsin sett. Vilken svensk idyll! 

Strax därefter började landskapet skifta från våta ängar med betande kor till backig skog. Det bar uppför.

Backen var väl värd mödan för oj vilken utsikt!

Förresten, här går även Skåneleden samma sträcka som Vieåleden en bit, så denna plats och ett par av de kommande kan man se även om man går Skåneleden.

Avstickare nummer tre var lite kuslig. Före detta Hästberga kraftstation låg övergiven och lite läskig med sina trasiga rutor. Får erkänna att jag inte vågade mig in i byggnaden.

Men det blev en sväng runt byggnaden för att se var de dånande ljudet kom ifrån. Här gjorde Helge å en vild krumbukt runt kraftstationen sedan damluckorna stängts förgott.

Om man tar sig upp på den stora betongjätten med luckor bjuds man på en fantastisk syn. Wow! Här kan man stå och låtsas att man är mitt i en naturfilm från de djupa skogarna i norr eller kanske från norra Amerika samtidigt som man befinner sig i nordöstra delen av lilla charmiga Skåne.

Från kraftstationen gick leden på en smal, smal stig en liten bit.

Men så vips kom man ut från det täta buskaget och in i en vacker granskog.

En sista titt ner på Helge å innan stigen vänder in i den mossiga skogen.

Här inne mötte jag de ända två människorna jag skulle se på hela rundan (bortsätt från ett par stycken som satt i bilar och for förbi under den kortare sträckan längs asfaltvägen).

Över den där vägen igen. Och så avstickare nummer fyra. En liten bit från parkeringen finns ett fint fågeltorn med utsikt över Hörlinge ängar och Madagylet. Ett perfekt kaffepausstop även om jag inte såg så värst många fåglar denna dag. 

Efter en kort bit på den där asfaltsvägen var det dax att vika av mot Gubbarp. Nä, jag skojar inte, det heter så!

Jag passerade över Vieån medans molnen gled in från sydväst.

Även om molenen såg lite hotande ut kunde jag inte motstå avsickare fem - smedjan i Gubbarp. Även denna plats hade en liten skylt med information. Jag hoppas att någon kommer att ta hand om denna fina led och montera om denna skylt som fallit ner, laga en trasig stätta och kanske fylla på med smultronröd ledmarkering lite här och där.

Nåja, smedjan var väl inte turens höjdare direkt. Men nu skulle leden börja gå över stättor och in i ängar och det är ju alltid trevligt.

Solen kikade fram igen och gav extra glöd till höstfärgerna.

Jag hoppade över avstickare nummer sex av två anledningar. Dels började det skymma så smått och dels hittade jag inte riktigt (tittade inte så noga på kartan är nog mer samt), så det blev ingen utsikt från ännu ett fågeltorn. Får spara det till nästa gång.

Efter att ha pratat med några rätt nonchalanta highland kor och tagit mig genom ännu lite skog kom jag in i dagens mest pulshöjande hage.

Leden rundade denna ståtliga tjur!

Med det utseendet inger man respekt kan man säga... fast den visade sig vara mer av en tjuren Ferdiand-karaktär än den vilda, stångiga typen och struntade blankt i mig. Men det var ändå lite skönt att gå vöer nästa stätta och lämna den ifred med sitt gräsmumsande.

Nu var jag nästan tillbaka vid parkeringen. Men innan jag tackade leden för turen fick jag denna vackra utsikt över Tuvesjön, med Skeingesjön i bakgrunden.

 

En liten del av Skåneledenskylten för att ge en uppfattning om var leden finns. Den svartpickade markeringen är Vieåleden.

En av skyltarna längs leden som visar var leden går.

Ta ett foto eller gå in HÄR, klicka på länken och skriv ut kartan hemma/ladda ner den.

Längd: 11 km (rundan runt), 14 km med avstickarna.

Tid: ca 5 h (tag god tid på dig, det finns mycket att upptäcka)

Vandringstips: det är delvis blött (så här års) så täta kängor behövs, det finns stättor, färister och du går genom hagar med kor och får (ta inte med hunden), gå ut till de små avstickarna (det är värt det), ett perfekt litet miniäventyr, glöm inte kolla att flotten är ute (annars går det inte att göra en rundvandring längs leden) för att kolla om flotten är ute eller för att hämta hem karta - klicka på länken HÄR lite längre upp i denna text, ta med fika och kikare, ut och njut!