Gran Canaria

Gran Canaria nyår 2019-2020

Upp i luften, under ytan, över sanden, upp i bergen och oändliga trappor

28/12 2019 - 5/1 2020

Åkte dit sjärnorna lyser klarare i natten för att undkomma lite mörker hemma.

Att få möta solen gör gott i själen.

Har man, som jag, ingen superekonomi så får man spara och sedan leta reda på näst billigaste resan. Ett lite slitet lägenhetshotell, 813 trappsteg upp från stranden och utan frukostbufféer och annat lyx.

Men vi spenderade, för oss mycket, på att lära oss och testa att dyka med tub. Våtdräkt, cyklop, simfenor, tub, kort kurs i bassäng och sedan till piren och ner på 8-10 meters djup.

Så häftigt!

Helt utanför min komfortzon, lite panikskapande stundtals.

Men wow! Vilka fiskar!! Och sjöborrar!

Och världens tryggaste instruktör.

Jag njöt. 45 minuter långt under ytan, i en för mig ny och magisk värld.

Sen testade vi motsatsen. Öknen.

 Vi är jag och min 15åriga dotter förresten.

Vi vandrade snabbt genom sanden, inte pga värmen utan pga tokiga mängder solbadande nudistgubbar som vi ville slippa se snabbt.

Men cool miljö helt klart.

Testade den lokala kollektiva trafiken. Det var rätt smidigt faktiskt. Hittade hemsidan och den var informativ.

Har man varken lust eller råd med dyra hotellfrukostar klarar man sig fint med lite uppfinningsrikedom.

Vi åt ute varje dag, utom nyårsafton.

Då blev det trerätters i den lilla lägenheten, för ingen av oss pallade hajpen.

Ett glas bubbel strax innan raketerna gnistrade både under och över oss.

En av fördelarna med att bo en bit upp längs bergssidan.

Många vaknade säkert sent på årets första dag. Tror det var just därför hyrbilen var så billig just de tre dagar vi lånade den.

Det bar av mot mitten av ön.

Efter lite serpentinvägar, och ett antal sportiga, flåsiga cyklister som måste startat i ottan, kom vi till ett helt annat klimat an vid havet.

Här uppe var det som vår hemma!

Underbart och kvittrigt.

Vi ställde bilen lite här och där och tog kortare turer ut i grönskan.

Lyckan är grönskan mitt i vintern.

Mina ögon vilade på gröna blad.

Och vi såg den kända klippan som lockar mängder av turister på ett behagligt avstånd och från en stig vi nästan hade för oss själva.

Det finns en del skyltar och stigar på ön som lockar till återbesök för denna solstolsuttråkade och vandringsälskande människa.

Dottern njöt nog lite mer av utsikerna frånbilen än jag som rattade än hit och än dit. Där nere är nog storstaden. 

Vi tog en återhämtningsdag med mindre promenerade. Fann en blå klippa att besöka. Blå, rosa, lila, gult.

Ett gratis turisthål.

Vi klättrade högre upp i backen. Den leriga jorden i blått, rosa och orange testade vi att använda som färgpigment. Åt lunch på en klippa en bra bit över turisterna.

Omgivna av kaktusar.

Goda kaktusar!

Sen behövdes lite civilisation i mixen.

Hittade en glassig hamnstad, med turistliv, duvor...

...och blomsterprakt.

Benen hann bli pigga nog att ta de 813 trappstegen ner till hamnen för ett resturangbesök och sedan upp igen.

Sen kom min favoritdag.

Jag hade hittat ett tips om en rundvandring på nätet, appen wikiloc.

Ställde bilen i en bergsby och började gå.

Upp, upp, upp.

Mer uppåt.

"Mamma, nu har vi gått uppåt i nästanen timme. Är det mer uppförsbackar?" "Vet inte, lite tror jag." 

Yupp, det blev lite mer uppförsbacke. Men så värt det! Vilka vyer!!! Jag skulle kunna vandra där fem dagar i veckan i en evighet.

Grönska, stora kottar, vyer, lite osäkerhet på om vi skulle hitta och hinna tillbaka innan mörkret, skratt, fika och underbart.

Kär i berg.

Modifierade rundan jag läst om lite spontant. Hittade en supermysig stig.

♡♡♡

Solen började hänga lågt lagom tills vi var vid bilen igen. Perfekt.

Man blir hungrig av att vandra.

Och min dotter blir inspirerad.

Nätet är fullproppat av spännande information.

Och dottern hittade någon kul app.

Från planet syntes berg i Spanien och hepp, jag längtar ut och till berg igen.

(Jodå, jag låg stilla och solade. Typ två timmar. Sån är jag bara.)