fredag 20 december 2019

När man längtar ut

När man längtar ut
När det inte blir som man tänkt sig och året snart är som mörkast

20/12 2019
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Livet kommer emellan. 
Dottern har influensa och jag är trött efter en lång hösttermin på jobbet.

Då får man hitta tillbaka till sommaren via foton...

...och plocka fram akvarellerna.
Dottern har tagit fotot på fjärilen. Hon är duktig. Jag försökte måla den. Hon målade en drake.

Tar in lite skog i huset. Inte plast, utan barr som transporteras på kattsvansar runt i hela huset. Grandoft.

Små promenader hemmavid.
Rundvandringar på asfalt och grus, bland fukt och lukten av jästa betor. I fjärran strålar tomatodlingens ljus.

Upp genom byn. 
Granar och juleljus lyser upp. Mysigt.

Och så in i värmen igen.
Med levande ljus i brist på lägereld.
Det får duga.

Längd: inte långt alls
Tid: har jag äntligen
Vandringstips: regnkläder, pannlampa och reflexer samt en mysig podd eller Lalehs sprillans nya skiva i öronen

söndag 1 december 2019

Sjöbo Ora

Sjöbo Ora
En mysdag ute med nästa generation snarare än en vandring efter bok som tänkt

1/12 2019
Idag åkte jag och min tös till Sjöbo. Man får sno på lite så här års om man vill ut när solen är framme. Målet var skidbacken vid Sjöbo. Mitt tips är att skita i google maps här utan köra efter skyltar eller Karin Hoffmanns beskrivning för rundvandring 5 i boken "rundvandringar mitt Skåne". 
Varför? Jo, maps tyckte jag var framme mitt på en 100km/h-sträcka på väg 11. Jag höll inte med!

Tanken var att gå just Karins rundvandring enligt boken på 12 km denna dag. Att försöka följa beskrivningarna under årets skiftande tider eller några år efter boken getts ur är en kul utmaning ihop med min tonåring. Som att lista ut vad som menas med en "släpväg".

Jodå, vi hittade nog allt rätt väg. Och solen var med oss denna första decemberdag, efter en mörk och lång november.

Frost, även här i Skåne, då är det vinter!

Turen gick längs med fina utsikter bitvis. Utsikter jag tror att man ser mest av på de delar av året då löven inte skymmer sikten.
En och annan dovhjort kikade på oss längs färden. I skogen är man aldrig ensam. 

En röksvamp kanske? Eller ett nykläckt ägg från en fantasy-värld?

Först gör vi något hon gillar, som att besöka sci-fi-bokhandeln dagen innan, sen drar vi till skogs för en kortare sträcka och något kul längs vägen. Lite drakprat och god fika i ryggsäcken kan nog locka ut de flesta.

Jag älskar stora, gamla, fina träd. De är så mycket äldre än jag och gigantiska och envisa att jag känner vördnad.

De riktigt coola kallas visst evighetsträd.
Såg flera med denna tjusiga titel på denna runda.

Vattenblänk lockar till lunch.
Och så är det praktiskt om man gillar att...

...göra upp en liten eld. Så att den kan släckas säkert igen när man grillat pinnbröd och håret luktar brasa.

Vi njöt av elden läge. Så platsen med det spännande namnet Pälsadalen fick vänta (en öm fot och behovet av lussekattsbak var också invägt i beslutet).
Så vi tog genvägen, också den beskriven i Karins bok.
På den hittade vi is. Is är intressant på nära håll.

Två inrökta tjejer kröp alltså omkring och kollade på häftiga isbitar och höll upp dem mot solen.

Granskogen är en vinterfavorit...

...för där är GRÖNT.
Barr och mossa som tillfredställer längtan efter grönska en stund. 

Tekalender-teet i gyllene gult och dotterns morotsmuffins med lime-cream fick avsluta vår lilla runda denna söndag.

Det blev ca 5,5 km.

Gissa i vilken kilometer vårt eldstopp var...

Längd: 5,6 km
Tid: 3h (med eld och fika)
Vandringstips: nog finast på vinterhalvåret när utsikten är bäst, smyg och se hjortar, en del backar ingår, se Karins bok för turbeskrivning, tyvärr hörs trafiken en del i början och slutet av vandringen, upptäck en fin pulkabacke för vintervita dagar.

På min önskelista - Aurlandsdalen

AURLANDSDALEN
NORGE

DIT VILL JAG! 

Råkade slå på TVn och såg en bit av ett inslag från serien En glimt av Norge från NRK på SVT2.
Avsnittet är 9 minuter långt och där är tokvackert!
Finns på svtplay:


Hittade lite mer info här:

💚💚💚

söndag 17 november 2019

Rövarekulan

Rövarekulan
Ett litet naturreservat längs en ravin med rövarhistoria i namnet i mittskåne

17/11 2019
Hade missat denna lilla pärla strax söder om Rolsberga i mittskåne.
Rövarekulan är ett naturreservat med små stigar längs en å.

Tog med mig min far och hans hund på detta miniäventyr.

Längs ån ser man skiffersten i ravinkanterna.

Stigarna gick både nere vid ån, där det denna höstdag var rätt geggigt, och uppe vid ravinens kant.
Ravinrn är som en reva i ett i övrigt ganska platt landskap.

En bit av rundan gick vi på Skåneleden.

Den ledde oss till ett perfekt lunchställe!

Här är nog väldigt vackert när bokarna slagit ut på våren.

Lite små spänger, några stättor och en och annan grind passerades. 

En gammal valvbro nära parkeringen.

Vid parkeringen finns tavlor med information om platsen, utritade stigar, fikabord, grillplats och utedass.

Vi gick så här. Man kunde gå lite, lite längre norrut, men det blir nog max 5 km runt.

Längd: 4 km
Tid: 2 timmar med lunch
Vandringstips: kängor eller gummistövlar om det är en höstdag efter regn, gå in på länsstyrelsens sida HÄR och läs mer om platsen och där kan du även finna en länk till en folder med karta, perfekt miniäventyr för barn, ta med fika och passa på att passera lite slott på vägen hem (Rövarekulan är vid den stora röda markeringen på kartan nedan, de rödvita är slott).


måndag 11 november 2019

Nöjd!

En dryg vecka senare 
har jag ny hud.
:-)
Ännu lite tunn 
och med kanter att trimma.
Men rent och fint och inte det minsta ont.

Dygn 1. Rengjort med asollösning och compeedplåster för hälar.
Dygn 2-7. Blåsor bort. Rengöra. Luftigt, sensitiv plåster. Sporttejp för att fästa plåstret. Mycket sitta. Strumpor och sandaler på jobbet. 
Dygn 8-9. Barfota hemma. Smörja med handkräm och klippa bort hårda kanter.

Plåster på jobbet några dagar till.
Lätt vandring. Kort.
Plåster/tejp vid nästa tur.
Slänga skosprayen som inte fungerar och smörja in kängorna.

Längtar ut!

lördag 2 november 2019

40400 steg, funderingar och små skador

40400 steg, funderingar och små skador
3 mil med vänner i ösregn ger kraft och ömma tår

November 2019
Första helgen i november. Småkyligt och dimmigt. Gick upp i ottan och körde en dryg timme för att möta upp ett gäng härliga personligheter ur det vandringscommunity jag hängt mest med, vandringsträning Skåne.

8.00 startade vi. En färd på Skåneleden från Onsvallakällan till Maglö på en dag, en del av gänget sov över före och efter, några gick lite mer dagen efter. 10 personer och en hund.
En ny färd, nya stigar.
Det började med dis, som blev dimma, duggregn, mer regn, lite ösregn, olika droppstorlekar.
3 mil på leriga stigar, hala löv och grå grusvägar. 6 timmar regn av 8,5 timmes tur.
Och helt underbart!

Luften.
Färgerna.
Friheten.
Styrkan.
Ansträngningen.
Gemenskapen.
Snacket.
Skratten.
Tystnaden.
Naturen.
Vyerna.
Regnet mot kinden.
Prasslet i löven.
Tankarna som vandrar fritt.
Historierna.
Brasans värme.
Kaffe.
Tröttheten.
Lyckan.

När man vandrar kan man umgås på ett härligt sätt.
Man har färden gemensam, man lyssnar, berättar, peppar, är tysta och tankfulla tillsammans, gör upp eld, lagar mat, svettas, skrattar, upplever, hittar, funderar och tar både steg i lera och diken som bryter personliga rekord och njuter tillsammans.

Människor jag aldrig skulle mött annars berikar mitt liv. Läkare, fastighetsskötare, studenter, logistiker, militärer... föräldrar, singlar, skilda, äldre... från olika platser i geografi och livsstilar... veganer och köttätare, lantisar och storstadsbor... intro och extroverta... olika bakgrunder i ekonomi, religion och nagionaliteter... njutare, strävare, funderare... prylfantaster och miljökämpar... politiskt spektrum och både oerfarna vandrare till de som varit på stora äventyr.
Det är så härligt!

Jag tänker aldrig så klart som när jag vandrar. Plötsligt blir jag inspirerad till nya saker, vet vad jag känner, förstår vad jag måste säga på nästa medarbetarsamtal, hittar styrkor och förlåter skit.

Här startade vi och vandrade ut ur kartan norrut samma dag.

Nästan 3,2 MIL!
Och min senaste impregneringsspray fungerade inte helt i vätan, så det blev fuktigt i kängorna någonstans på vägen.
Ett litet obehag, men inte ont.

Väl hemma såg stortårna (som jag aldrig haft problem med tidigare) inte så kul ut. 
Örk.

Men ångrar jag mina mil?
Inte en sekund!
Jag längtar redan ut igen!
Efter tre dagar med god fotvård ser det ut att läka fint.
Och nästa långtur ska tårna få lite sporttejp i förebyggande syfte.
För jag ska ut och njuta igen!

Mobilen har fått ett bo i hemmet för att inte störa, den analoga klockan har fått nytt batteri, medarbetarsamtalet blev ärligt och rätt bra och jag fick laddat om inför hösttermin del två.

Tack alla jag vandrade med!
Tack kroppen för att den klarade 3,2 mil med bara lite skoskav.
Tack vackra natur för alla vyer.
Tack ekorrarna som lockade mig till skratt.

Milen var härliga och minnena kommer finnas med mig länge.

Lånad bild.

onsdag 30 oktober 2019

Mellan Ellestadssjön och Krageholmssjön

Mellan Ellestadssjön och Krageholmssjön
Lite SL4 och en hel del oledat

30/10 2019
Strålande sol och vindstilla i slutet av november. Då bara måste man ut!

Ställde bilen vid Snogeholmsvägen väster strax söder om infarten till Bellinga Gods.

Sen följde jag Skäneleden, SL4, en liten bit söderut längs Snogeholmsvägen innan den, och jag, vek av mot öster förbi gården Amalielund.

Det var säsongens andra frostmorgon och växterna såg lika förvånade ut som jag.

Lite kylslaget men vackert.

Den första isen.

Jag passerade en trevlig liten skylt som välkomnade skåneledsvandrare till Ystad kommun.

Den lilla grusvägen gick mellan stora hagar med nyfikna invånare i.

Här hade visst Skåneleden en utkikspunkt.
Vid gården Ebbarp, där nere, valde jag att gå vänster och av från leden.

Än sitter lite färgglada löv kvar på träden.

Tog mig ut till Ellestadssjöns kant.
Spegelblankt vatten denna dag.

Svamp? Alger?
Grönt var det i alla fall.

Efter ett par klättringar över stegar och stättor vid kohagen som gick ner till sjön var jag i vacker skog igen.
Och pulsen som steg i närheten av en stor tjur i hagen saktade in igen.

Höst på gräns till lite vinter.

Och så plötsligt känns det som sensommar.
Inte en människa i sikte på ett par timmar nu.

Roligevägen och gränsvägen. Gillar namnen här.

Någon bor garanterat här.
Undrar vem.

Underbar höst.
Det var så vindstilla attjag hörde korparnas vingslag ovanför mig och löv som föll mot marken.

Tog en avstickare till Navröds mosse.
Det grymtade och stånkade. Ett tag blev jag allt lite rädd. Var det vildsvin? Det lät så nära! Brak, knak, gymt, grymt.

Ursäkta mina ofokuserade bilder, ibland går allt fort och när jag väl fått upp mobilkameran går det så där.

Det grymtande var en stor ståtlig kille, en dovhjort med stora horn och ånga ur mulen.

Den andra bilden är på en av alla pratsjuka korpar jag träffade på. Så de kan låta. Undrar vad de säger!

Kom ut på en raksträcka på en höjd.
Var nu nästan längst österut på rundan.

Världen öppnade upp sig till en fantastisk vy över Krageholmssjön och ett vackert böljande landskap.

Avnjöt min lunch med den fina utsikten och strålande södersol.
Insekterna njöt också och några nyckelpigor kröp upp på mina svarta vandringsbyxor.

Efter lunchen såg jag en annan sötnos.
En fin, stor ekorre.

Sen var det hjortmöte igen!

Här trampade han. Vi skulle åt samma håll.

Jag passerade skåneleden och gick förbi ännu en vägbom. Nu gick färden mer västerut. Jag var norr om sjön jag sett vid lunchen, Krageholmssjön. 

Efter en lång sträcka i bokskog kom en kort tur bland granar när jag vek norrut mot Skåneleden igen.

Efter en lång sträcka i skogen uppe på höjden kom jag ut på Skåneleden igen, och så hjort nummer tre. Lite osäker på om det var en dovhjort som de andra eller en kronhjort. Måste fixa en bättre kamera! Eller kikare!

Tog en kaffepaus innan jag passerade Ebbarp igen. 

Gick förbi hästarna vid nästa krön som glatt hälsade mig välkommen igen.

Tillbaka vid Amalielund såg jag en människa igen, i traktor.
4,5 timmar med bara djur och natur! 

Karta från appen Lokalsinne.
Har ritat dit min runda i mörkrosa och satt ut emojisar där jag såg några av djuren.

Om du har hund, inte vill klättra eller ogillar kor - hoppa över turen mot Ellestadssjön. Om inte, gå den och njut!

Kartan med kilometermarkeringar enligt Runkeeper.

Längd: nästan 15 km
Tid: 4,5 timme med fikastopp
Vandringstips: Skåneleden är fin och lättvandrad, turen mot Ellestadsjön är fin men innehåller stege/stätta och kor, rundan vid Naveröd mosse är jättefin och vilt-tät så smyg och lyssna noga och turen mot Krageholmssjön var lättvandrad. Rundan innehåller backar och kan vara lite lerig. Men all vandring gick längs skogsvägar (ej för bil dock) som finns med på Lokalsinnes karta. Fridfullt och folktomt. Och så härligt att jag övervägde att inte dela med mig av rundan alls, utan behålla den för mig själv!