Visar inlägg med etikett inspiration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett inspiration. Visa alla inlägg

fredag 20 december 2019

När man längtar ut

När man längtar ut
När det inte blir som man tänkt sig och året snart är som mörkast

20/12 2019
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Livet kommer emellan. 
Dottern har influensa och jag är trött efter en lång hösttermin på jobbet.

Då får man hitta tillbaka till sommaren via foton...

...och plocka fram akvarellerna.
Dottern har tagit fotot på fjärilen. Hon är duktig. Jag försökte måla den. Hon målade en drake.

Tar in lite skog i huset. Inte plast, utan barr som transporteras på kattsvansar runt i hela huset. Grandoft.

Små promenader hemmavid.
Rundvandringar på asfalt och grus, bland fukt och lukten av jästa betor. I fjärran strålar tomatodlingens ljus.

Upp genom byn. 
Granar och juleljus lyser upp. Mysigt.

Och så in i värmen igen.
Med levande ljus i brist på lägereld.
Det får duga.

Längd: inte långt alls
Tid: har jag äntligen
Vandringstips: regnkläder, pannlampa och reflexer samt en mysig podd eller Lalehs sprillans nya skiva i öronen

lördag 2 november 2019

40400 steg, funderingar och små skador

40400 steg, funderingar och små skador
3 mil med vänner i ösregn ger kraft och ömma tår

November 2019
Första helgen i november. Småkyligt och dimmigt. Gick upp i ottan och körde en dryg timme för att möta upp ett gäng härliga personligheter ur det vandringscommunity jag hängt mest med, vandringsträning Skåne.

8.00 startade vi. En färd på Skåneleden från Onsvallakällan till Maglö på en dag, en del av gänget sov över före och efter, några gick lite mer dagen efter. 10 personer och en hund.
En ny färd, nya stigar.
Det började med dis, som blev dimma, duggregn, mer regn, lite ösregn, olika droppstorlekar.
3 mil på leriga stigar, hala löv och grå grusvägar. 6 timmar regn av 8,5 timmes tur.
Och helt underbart!

Luften.
Färgerna.
Friheten.
Styrkan.
Ansträngningen.
Gemenskapen.
Snacket.
Skratten.
Tystnaden.
Naturen.
Vyerna.
Regnet mot kinden.
Prasslet i löven.
Tankarna som vandrar fritt.
Historierna.
Brasans värme.
Kaffe.
Tröttheten.
Lyckan.

När man vandrar kan man umgås på ett härligt sätt.
Man har färden gemensam, man lyssnar, berättar, peppar, är tysta och tankfulla tillsammans, gör upp eld, lagar mat, svettas, skrattar, upplever, hittar, funderar och tar både steg i lera och diken som bryter personliga rekord och njuter tillsammans.

Människor jag aldrig skulle mött annars berikar mitt liv. Läkare, fastighetsskötare, studenter, logistiker, militärer... föräldrar, singlar, skilda, äldre... från olika platser i geografi och livsstilar... veganer och köttätare, lantisar och storstadsbor... intro och extroverta... olika bakgrunder i ekonomi, religion och nagionaliteter... njutare, strävare, funderare... prylfantaster och miljökämpar... politiskt spektrum och både oerfarna vandrare till de som varit på stora äventyr.
Det är så härligt!

Jag tänker aldrig så klart som när jag vandrar. Plötsligt blir jag inspirerad till nya saker, vet vad jag känner, förstår vad jag måste säga på nästa medarbetarsamtal, hittar styrkor och förlåter skit.

Här startade vi och vandrade ut ur kartan norrut samma dag.

Nästan 3,2 MIL!
Och min senaste impregneringsspray fungerade inte helt i vätan, så det blev fuktigt i kängorna någonstans på vägen.
Ett litet obehag, men inte ont.

Väl hemma såg stortårna (som jag aldrig haft problem med tidigare) inte så kul ut. 
Örk.

Men ångrar jag mina mil?
Inte en sekund!
Jag längtar redan ut igen!
Efter tre dagar med god fotvård ser det ut att läka fint.
Och nästa långtur ska tårna få lite sporttejp i förebyggande syfte.
För jag ska ut och njuta igen!

Mobilen har fått ett bo i hemmet för att inte störa, den analoga klockan har fått nytt batteri, medarbetarsamtalet blev ärligt och rätt bra och jag fick laddat om inför hösttermin del två.

Tack alla jag vandrade med!
Tack kroppen för att den klarade 3,2 mil med bara lite skoskav.
Tack vackra natur för alla vyer.
Tack ekorrarna som lockade mig till skratt.

Milen var härliga och minnena kommer finnas med mig länge.

Lånad bild.

tisdag 14 november 2017

Njuta där man är

Dimma på väg till jobb kan vara besvärligt...
... eller härligt!

Morgonstund kan ha guld i mun...
... även om det är tisdag!

Löven faller av...
... men på vägen sprakar de av färg!

Den lilla rundan...
... är också en runda!

Allt som hinns med...
... kan vara en bonus!

Att se en stad...
... kan också vara en upplevelse!

Det fula och mörka...
... kan bli intressant i rätt ljus!

Att färdas...
... kan ge vila!

Man hinner och orkar inte alltid med de stora äventyren.
Men de små finns där, precis där man är.
Om man stannar upp och hinner se dem!
Njut av en vanlig torsdag med jobb och makaroner.
Det är en lycka i sig.
Andas in.
Uppskatta det som finns nära och nu.
Livet är inte bara stora drömmar.
Det är nuet!

lördag 15 juli 2017

Klåveröd

 Klåveröd
En gruppvandring på skiftande leder i skiftande natur.
15/7 2017
Klåveröds strövområde är en plats med många fina markerade leder på Söderåsen.
Denna fina karta och vägbeskrivning hittar ni på Stiftelsen Skånskalandskaps hemsida.

Blandannat hittar du denna vägbeskrivning.

Jag hade aldrig varit i Klåveröd innan.  Det blir så lätt att man hamnar i Skäralid när man ska vandra i nordvästra Skåne eftersom det är mer kännt och lite mer spektakulärt. Men även här fanns mycket intressant att se. Som skorstensdalen med höga stenpelare.

Vatten är alltid fint med.

Vi gick genom ängar, på stigar i skogen...

...på spångar över en mosse...

...och på små vägar.
Denna vandring gjorde jag med en grupp andra vsndringssugna. Hittade gruppen på fb, vandringsträning i Skåne. Vi som vandrade kom från olika delar av Skåne, några hade träffats förr, några av oss var helt nya i sammanhanget. En tjej som brukade vandra i området visade vägen för en runda hon brukade gå där hon kombinerade olika stigar (rosa, gul, vit, blå) med Skåneleden. Vem som helst kan spontant dra ihop en grupp på en tur var som helst i Skåne, de som vill är välkomna. Jättetrevligt!

Vi stannade för lunchpaus med denna utsikt, vid grunden av ett gammalt hus.

Med på turen var 9 människor och två supercharmiga små vovvar.

Skåenledenskylt.

Vi gick enligt den gula linjen. En av deltagarna hade någon gps-fuktion igång och delade denna fina karta med oss andra efter turen. (Tack till MB som även tagit hundfotot och skyltfotot.)
Tyvärr kan jag inte beskriva turen så exakt för jag njöt för fullt av att vandra och småprata och av naturen när jag för ovanlighetens skull inte behövde kolla på någon karta och planera rutten närmare än att infinna mig vid Klåverödsdammen 09.00.
Ett tips kan jag dock ge: Vägen som går in mot dammen går från den väg där vandrarhemmet är. Finns en annan, men där är en bom. Från norr alltså, inte från väster.

Tid: 3 timmar kanske
Längd: drygt 1 mil gick vi, men man kan gå kortare eller längre
Vandringstips: karta över området kan man beställa gratis på skånskalandskap, det är lite backigt, stabila skor kan vara skönt, en del spångar är lite smala om man är vinglig (stavar kanske är en idé), vill man fika utan att släpa på fika finns ett finfint café som heter Lotta på åsen ganska nära i riktning mot Ljunbyhed.

tisdag 11 juli 2017

Läser, planerar, drömmer

Längtar ut! 
Inte till ogräs och fönsterputs. Inte till motorvägar och städer. Fast sånt behöver ju också hinnas med. 
Medans jag sitter här och längtar läser jag en tidning.
Äntligen en tidning som föll mig i smaken!
Inspiration inköpt i mataffären.

Och vips så blir jag ute-sugen!
Kom att tänka på några bilder jag sett i en av alla fb-grupper.
Ett gammalt kvartsverk.
Fram med kartan! Igång med appar och sociala medier. Och plötsligt finns små planer.

Och än större drömmar!
Jag blir knäsvag av bilder som denna.