Sövdeborgrunda (flygrundan)

Sövdeborgsrunda (flygrundan)

Ett flygfält, ett slott, mycket skog, några hus och en sjö

5/9 2020

Äntligen dax för en liten vandring igen. Som jag längtat!

Men först skulle dottern upp i luften. Hon hade en introduktionsflygning med Sjöbo Flygklubb bokad. Flygklubben ligger vid Sölvde, bara en bit från Sövdesjön, så när hon varit uppe i luften och spakat passade jag på att få med henne ut på en rundvandring.

Vid Sövdesjön finns några markerade leder (lila och vit och någon till), mellan Sövdesjön och Snogeholmssjön finns hela Snogeholms strövområde, Skåneleden passerar området och det är fint att gå oledat längs Sövdesjön, men jag ville se något nytt! Så i vanlig ordning hade jag printat ut kartor från lantmäteriet, tejpat ihop A4-sidorna, klurat, ritat ut en runda och försökt mäta den.

Så efter att vi följde vägen en liten,liten bit söderut från flygklubben vek vi av mot öster, in på en liten grusväg. Frrån grusvägen tog vi en avstickare på en gammal skogsväg som numera var mer en stig. Det var grönt och skönt även om hösten lurade lite i luften.

Rätt var det var for något förbi i ögonvrån. Precis vid skogskanten i norr fanns en travbana. Annars var det nästan stilla och det fanns tydliga spår överallt i marken av hjortspår och bökande vildsvin.

Vid Jägarehus fanns en glänta längs vägen. Där for det lilla flygplanet nära ovanför oss under sin inflygning till den lilla flygplatsen, som egentligen bara är en bana av grän och några små hus.

Efter att ha fikat på en skogskulle i rundans sydöstra hörn gick vi västerut. Vi passerade ett väldigt charmigt litet hus med målade grenar som dekoration runt de små fönstren.

Sen gick vi rakt in mot slottet och passerade mellan några av dess uthus.

Det pampiga gamla slottet med en riktig vallgrav runt gav sagofeeling. 

Om man vill veta mer om Sövdeborgs slott så finns det en informationsskylt i närheten av denna pråliga skylt.

Sen tog vi en liten stig, som nog varit en skogsväg en gång, Här hade hösten börjat sätta spår. Denna bit var lite svårframkomlig pga fallna träd, vill man inte gå där så kan man ju gå på vägen i stället.

Vi korrsade vägen som går förbi flygklubbe igen, denna gång åt väster och lite längre söderut. Vi svände söderut några meter längs vägen och sedan in åt väster längs kanten av en hage. Några kalvar hade rymt från hagen, så vi sjasade in dem igen och googlade upp en mailadress till en möjlig ägare och skickade ett snabbt meddelande (så att de kan laga staketet och så att kalvarna inte kan rymma ut på vägen).

De syns kanske inte, men där i buskarna är ett helt gäng med små ljusa kalvar.

Vi styrde stegen mot Sövdesjön och efter att vi vänt norrut gick vi en kort sträcka längs Skåneleden SL2 upp i byn. Vi passerade rakt över vägen, in på en återvändsgränd, som inte var en återvändsgränd om man går eftersom den fortsatte som en stig.

Stigen gick ut på ett gammalt hygge på en kulle. Där uppe stod vi och beundrade ett segelflygplan som tyst susade förbi en liten bit upp i luften.

Nu hade vi gått ca 8 km och var framme vid äventyrscampen. Som ett dagis för vuxna! Jag blev allt lite sugen på att utmana min höjdrädsla, men det fick bli ett annat projekt. Tanken var att vi skulle gått ca 3 km till i en loop åt väster, men jag orkade inte. Det skulle senare visa sig att jag var påväg att bli ordentligt förkyld och febris, men det visste jag inte då och var mest irriterad över att orken tröt.

Så vi valde att gå ut till vägen och norrut till bilen vid flygklubben. Det var en härlig liten runda, nästan folktom trots hyfsat väder.

När vi körde hemåt kom vi förbi Snogeholms strövområde, där var det packat med bilar.

Jag hoppas ni kan se lite på denna karta. Jag har ritat med lila där vi gick (plus den sista biten vi inte gick). Flygplatsen syns som en rosa-beige avlång rektangel på snedden i ovankanten av kartan. De kladdiga siffrorna på kartan är mina avståndsberäkningar, alltså ungerfärliga kilometer. Slottet ligger vid den lilla sjön i mitten av kartan och Sövdesjön är den som man bara ser en liten bit av till vänster. 

Längd: 8-11 km

Tid: 2,5-4 timmar

Vandringstips: kul att läsa kartan, det mesta av sträckan går på små skogsvägar, lättvandrat (förutom mellan slottet och vägen), oledat är mer spännande, här finns gott om vilt så ta med kikare, googla rätt på Sjöbo flygklubb om du vill upp i luften, kan vara lite vått/kladdigt på sina ställen, ta med fika, bygg ut utflykten med att titta närmare på slottet, flyga, bada i Sövdesjön, besöka musteriet i Sövde, bli inte rädd om det smäller lite för det finns skjutbanor i närheten, ut och njut!

Svaneholms tre naturreservat

Svaneholms tre naturreservat

En vandring genom tre naturreservat på tre olika sätt

22/8 2020

Jag har kommit på att jag älskar naturreservat. Det är veckert med fallna gamla träd och lite mer oordning än i planterad skog. Så jag bestämde mig för att kika på tre stycken, på en och samma gång.

Jag åkte till Svaneholms slott och ställde bilen på den stora parkeringen vid slottet.

Sen gick jag in mellan de gamla stallbyggnaderna och bort mot narturreservat nr 1 - Hästahagen. Hästahagen är en skogig kulle, så namnet är lite förvirrande.  

Här fanns inga stigar, men det fanns viltväxlar (stigar som uppkommer när de vlda djuren går där ofta) och de fungerar ju också.

Att gå oledat är lite härligare, lite mer spännande, lite geggigare och har ett och annat vackert träd "ivägen". Titta så vridet!

Färgerna, dofterna.

Mitt i skogen hittade jag en elefant.

Hade redan innan min lilla vandring bestämt mig för att ta med en extra påse att samla skräp i. Stiftelsen Skånskalandskap hade gjort ett inlägg i någon social media om skräpet folk lämnar efter sig i naturen, en perfekt påminnelse om att ta med den där påsen alltså.

I vanlig ordning blev jag smått förvånad över landskapet som inte alls är så platt och förutsägbart som man kan tro på avstånd. Det blev en del dikesskuttning.

Mat är alltid godare utomhus.

Läs mer om Hästhagen HÄR.

Ett av mina favoritträd - en härlig, stor gammal ek nära Svaneholmssjön. Nu var jag ute ur Hästhagen och påvär runt sjöns östra sida.

Svaneholms slott. Runt sjön går en bred och tjusig stig. Här kan man promenera finklädd och med barnvagn. Här är också betydligt mer folk än i Hästhagen. Jag stack nog ut lite i mina kängor.

Ännu en gigantisk gammal ek. De kan tydligen bli 800 år!

Solen kom fram en stund. Tjusigt ljus, men för värmens skull behövdes det inte denna varma och fuktiga augustidag. Det var en tropisk känsla.

Runt sjön går man inte bara på breda, tjusiga grusstidar. Man får även gå på breda fina spänger. Här var vi ofta när dottern var liten, turen runt sjön är kort och ett perfekt barnäventyr.

Jag valde att lämna sjöstigen och gick norrut på små skogsvägar. Såg en ekorre som samlade mat och trampade nästan på denna skönhet.

Naturreservat nr. 2 - Norrskog

Läs mer om den HÄR.

Skönt att komma bort från den välbesökta stigen runt sjön och ut i tystnaden.

Jag gick på små skogsvägar, trafikfria då de stängts med bommar. När jag kom till skogen kant hittade jag en stig som ledde in mellan några hästhagar.

Här fanns verkligen gott om hästar. Jag kom ut på en liten asfalterad väg genom delar av byn Stora Nällevad.

Jag följde vägen en bit västerut, tills jag kom till den här. Är det en stor julgranskula? Hur som helst gick där in en liten grusväg och efter en liten bit gick jag in på en stig som ledde tillbaka till skogen igen.

Efter att ha passerat vägen jag gått norrut på, denna gång söderut, tog jag en sväng västerut mot Havberg. Här fanns också charmiga gårdar och hus och många hästar. Sen svängde jag österut mot naturreservat nr.3 - Vassen.

Läs mer om den HÄR.

Här fanns en stig som nog varit färgmarkerad förr och som ledde genom skogen åt nordost, mot sjön igen.

När jag närmade mig sjön blev spåren av oförståndiga människor tydliga. Vi har allemansrätt, men glöm inte allamansskyldigheterna. Ta med skiten hem! Svårare än så är det inte. Se till att ha en extra påse i väskan eller i bilen som du kan slänga skräp i, så blir det enkelt. Plast försvinner inte. Och pappersförpackningar multnar inte på lång tid. Dessutom är detta djurens hem. Så ta hem och sopsortera!

Jag passade på att gå genom slottsparken den sista biten till parkeringen. Där fanns en och annan helgutflyktsflanerare, några lekande barn och ett brudpar som höll på att fotograferas. Och så jag i kängor. Skön blandning.

En sista utsikt över Svaneholmssjön för denna runda.

I vanlig ordning hade jag ritat ut min runda i förväg, på kartor från lantmäteriets utskriftsvänliga karta. Den kräver dock lite tejp och pyssel.

Så här gick jag = rosa.

Mycket hästar = hästsymboler

Slottet = kungakronan

Ett café = kaffekoppen

Som du ser kan man lätt välja att bara gå delar av min runda.

Kartan utan mitt kladd på. Från gratisversionen av appen lokalsinne.

Längd: ca 13 km

Tid: 3,5 timme

Vandringstips: lättpromenerat runt sjön, mindre folk och mer naturkänsla i Norrskog och Vassen och absolut finast men kladdigast var det i Hästhagen, tänk på att det är naturreservat (reglerna som gäller där kan du se via länkarna i texten), ta med skräpet hem, barnvänligt och hundvänligt (koppel på), runt sjön är det perfekt att gå även för små och gamla, ut och njut!

Svedala - Karlsnäs en tur genom Söderslätt

Svedala - Karlsnäs en tur genom Söderslätt

En kollektivtrafiksvänlig vandring söderut längs små vägar genom lite skog och mycket öppet landskap, delvis läns SL2

23/6 2020

Vad gör man när bilen tvunget vill på service och det är hemestersommar de lux i landet? Jo, man lämnar bilen och travar iväg så klart.

Jag startade därför i Svedala denna gång. Till Svedala kan man ta sig med de fina lila pågatågen eller med de gula länsbussarna från Lund eller Trelleborg. Om man startar från Svedala Station så blir turen en liten bit längre än min.

Från Svedala kan man välja att gå på Skåneleden SL2 direkt, men jag valde att gå österut först istället. Jag följde vägen genom byn Tittente strax norr om tågspåret

Efter byn svände vägen lite norrut en kortare bit, upp möt väg E65. Strax innan man kommer fram till den finns en gul liten skylt med en cykel på som pekar höger in på en grusväg. Där svängde jag in.

Grusvägen svänger upp och går längs den livligt trafikerade vägen en bit. Inte så jättecharmigt just där tyvärr. Fick bli en podd i öronen för att slippa bruset.

Jag gick tills jag var nära rastpatsen vid E65an (ett staket emellan dock).

Där valde jag att gå in på en intressant liten övervuxen skogsväg. Om man inte gillar högt gräs (vet att en del är känsliga för det) fortsätt på grusvägen istället så kommer du ut på samma väg som jag kom ut på sen fast lite längr norrut bara. 

Jag passerade två fula 3G-master, men annars var det lummigt och fint i skoagen. Vägljudet tonade bort och fåglarna kvittrade glatt.

Skuggan var skön denna varma sommardag och jag passade på att njuta av den eftersom jag visste att jag senare skulle ut på slätten.

Sådär, ute på asfalten igen. Och nu var det dax att vända söderut.

Turens första stopp berodde på bommar som sakta gick ner och sparrade vägen, när de fälldes upp fortsatte turen södeut.

Jag passerade denna skylt, sidan om det finns det lite mer information. Om vad? Jo borgen vid Lindholmen. Det finns en stig ut till den plats där denna historiskt betydelsefulla borg legat för den som är nyfiken. Jag hoppade över denna extratur eftersom jag varit där tidigare och har ett lite svalt historieintresse.

Nu började skogen ta slut. Istället böljade ängar längs vägen.

Härifrån var utsikten fin, fast det syns inte på fotot. Hur som helst en fin liten allé. 

Nytt och gammalt i en ritkigt ful kombination faktiskt.

Norra Lindholmen.

Eftersom jag gick längs vägen vid Norra Lindholmen lagom till när folk körde hem från jobbet var där en hel del trafik på den något bredare asfaltsvägen. Så det var skönt att svänga in på grusvägen mot Domme. Lugnet infann sig snabbt igen.

Ett stort fällt med honungsört i lila blom. Humlorna surrade vilt däri.

En liten bit längre fram låg Domme, där anslöt jag till SL 2.  

Nu var det slut på ängar med vajande gräs och slåttrat gräs på tork i solen. Välkommen in i odlingslandskapet!

Jag var nöjd med mitt beslut att starta min vandring vid 15-tiden och gå på eftermiddag kväll, för solen gassade verkligen. Här ute finns i stort sett ingen skugga. Såå solkräm och mycket vatten är att rekommendera. Går man inte här en högsommardag rekommenderar jag en vindjacka, där det inte finns skugga finns nämligen inte heller lä mot vinden.

Nu var det inte mycket små backar kvar, jag var nu nära väg 101 som även heter Landsvägen. Och söder om Landsvägen ligger slätten. Gnolandes på Edvard Pärssons "jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv, och sett människor komma och gå" korsade jag Landsvägen. 

Nu kom jag till Fru Alstad. En liten by, med ett ganska nytt vidskydd och grillplats a la Skåneleden. Perfekt för ett middagsstopp!

Efter lite mat (så hilma gott det är med gröna oliver svettiga dagar) och lite luftande av tårna var det dax att knata vidare.

Vindskyddet ligger precis före Fru Alstad kyrka. Sidan om vindskyddet finns ett litet uthus, som jag antar tillhör kyrkan och i det fanns toalett och vatten. Perfekt för att fylla på vattenflaskorna.

Färden fortstte söderut. Lite smålinkandes eftersom jag lyckats stuka till en tå vid vindskyddet när jag var barfota. Klantmaja!

Efter en bit vek leden in på en grusväg igen. Passerade en rad små gårdar. En av dem hade denna charmiga skylt utanför hästhagen.

I Västra Virestad, som är en väldigt pittoresk liten by (som hade det minsta "bibliotek" jag någonsin sett, en liten hylla under tak stort som en brevlåda) svalkade jag fötterna i den lilla ån.

Solen gav inte upp utan strålade fortfarande från en klar himmel som långsamt började byta färger till kvällsskrud. Här svängde leden lite mot sydväst.

Sockerbetor i massor. Vete, korn, raps, småvägar och jären med pileträd dominerar det platta landskapet. En av Sveriges bördigaste odlignsmarker.

Efter att ha passerat utkanten av byn Fjärdingslöv var det bara en kort sträcka kvar. Det var min tå ganska tacksam för. 

Jag passerade Gyllehögarna (bronsåldersgravar).

Jag hade valt att gå i gymnastikskor denna dag och jag tror att det var klokt, för kängor skulle bli lite väl odämpat på allt hårt underlag.

Framme!

Här, vid busshållplatsen Karlsnäs (buss nr 145 Trelleborg - Svedala) valde jag att avsluta min färd. Den hade varit lång och varm, det hade varit mysigt i skogen och bjutit på många milsvida utsikter.

Om man vill gå längre är det bara att fortsätta knata på längs Skåneleden, då hamnar man till slut vid Trelleborgs Central (där det finns bussar och pågatåg).

Så här gick min färd enligt Runkeeper (jag kör på gratisversionen). 

Längd: 23 km

Tid: 5 timmar inklusive middagspaus

Vandringstips: dämpade skor, solkräm, mycket vatten, åk kollektivtrafik (håll bara avstånd, som vi lärt oss detta år), hundvänligt, vindjacka om det inte är supervarmt, vatten/toalett/vindskydd/grillplats (utan ved) finns i Fru Alstad, ut och njut!