Blåvingeleden

Blåvingeleden

En underbar rundvandringsled norr om Brösarp, med backar och åar.

1/11 2020

Idag blev det Blåvingeleden.

Den ligger norr om Brösarp på Österlen, norrut närmare bestämt, nära Magelhem.

Jag valde att starta vid Drakamöllans B&B. Det finns en fin parkering strax innan med skyltar och ett litet dass.

Jag valde att gå förbi det charmiga bed and breakfaststället. Det var lätt att följa leden som var utmärkt med vita små skyltar med blå fjärilar på (Blåvingar).

I anslutning till Blåvingeleden fanns sen liten led in genom Kumlans naturreservat. Den lilla leden var markerad med röd och vita markeringar. Den var jag bara tvungen att kika närmare på!

Så fården bar ner från de böljande ängarna...

...och ner i skogen längs Hörrödsån. Det var jättevackert där och väl värt den lilla "omvägen".

Hösten var här på allvar och vintertiden hade börjat. Men än var det rätt varmt i luften.

När man kommit ut ur Kumlan kommer man förbi den här i en lång uppförsbacke.

Vänder man sig om uppe på backen får man njuta av denna utsikt. Och så är man tillbaka på Blåvingeleden.

Än finns det ett och annat blommande blomster som som färgklickar i allt det brun/röd/gul/gröna runt om.

Uppe på en höjd hittade jag ettt litet vindskydd/skjul att fika i. Skönt med lite mindre fuktig vind för en stund.

Nu kommer det en massa bilder för det vara bara så himla vackert att de råkade bli väldigt många (och då har jag ändå hoppat över flertalet bör tilläggas).

Där borta över backkrönet skymtar en blek sol!

Upp för backarna mellan utblommad ljung och doftande enar.

Det soligaste det blev denna novemberdag. Inte så illa alls faktiskt.

Från toppen av en av kullarna i solskenet. 

Såååå vackert!

Fint.

Och om man tröttnar på tokfina vyer över kulligt landskap med varma toner kan man alltid titta rakt ner där man står. Ser det tråkigt ut? Inte alls! Titta närmare!

Det är som en liten egen värld där nere.

Massor av pyttesmå svampar.

En och annan envis blomma.

Fler coola svampar.

Ännu fler!

Okej, nu får det vara färdig krupet i mossan och ljungen. Folk måste tro att jag tappat något...

En sista närbild och så upp och vandra vidare!

Hann ett par meter sedan ropade ett par på mig. De undrade om de var påväg till Vantalängan. Det var de ju inte. "Men vi följde ju orange led." Se upp, det finns flera delleder och det finns korsningar (en vid parkeringen Piraten uppenbarligen). Det är inte så dumt att ta med en karta och kompass eller en mobil med GPS och app. 

Jag tipsade dem om att gå upp på närmaste kulle så de kunde se utsikten åt minstonde innan de slokörat skulle vända.

En flock tranor påväg söderut under ljudliga former.

Dax att lämna kullarna för denna gång, ser tillbaka över axeln.

Lövens färger sprakar. Det går så fort, vips kommer alla ha blåst av så det gäller att njuta!

På tal om att njuta.

Rundade ett hägn med fina, betande får och mötte ett par som sa att de minsann vandrat med mig tidigare. Där ser man. Nu har jag vandrat i så många konstallationer, på så många platser i Skåne och i så många år att det börjar dyka upp folk lite här och där som känner igen en. Märklig känsla.

Idag använde jag appen Naturkartan. Inte så dum alls faktiskt. Bra zoom-möjligheter. Zoomade ut här för att få med hela området jag gick i. Jag parkerade en liten bit söder om B:et i Bäckholmen på kartan.

Längd: ca 10 km

Tid: 3,5 - 4 h med fika

Vanderingstips: kartan hittar du HÄR, det är väldigt vackert men var beredd på lite backar, går delvis samma sträcka som Skåneleden, ta med lupp och kikare, lite lerigt denna dag på några ställen, följ skyltarna med den blå fjärilen på (det är välskyltat) och mossa inte Kumlan (vitrödaskyltar), ta med fika och ut och njut!

 

Vik - Forsemölla - Tjörnedala -rundvandring

Vik - Forsemölla - Tjörnedala - rundvandring

Hav, skog, backigt, vattenfall, sandvulkan och mycket mer

10/4 2020

Denna soliga långfredag styrde jag kosan till Vik på Österlen. Det visade sig vara en väldigt charmig liten by med trånga gator och gulliga hus. Jag ställde bilen på en parkering nära hamnen, redo för en heldag till fots. 

Jag valde att gå på Skåneleden en kort bit norrut och sedan upp från havet mot den stora vägen. Sen korsade jag vägen, gick igenom ett bostadsområde och ut på en liten stig jag hittat på kartan. 

Våren var ett faktum i Skåne nu, som jag längtat hela vintern efter färgerna. 

Den lilla stigen gick efter ett tag en liten sträcka längs med en golfbana. Där var gräset välansat och växterna under hård tuktning. Så var det inte där jag valde att gå. 

På kartan fanns det inte någon stig på en liten bit, men i verkligheten finn det en! När man kommer till golfbanan ska man inte gå in på den utan gå mellan två staket en liten bit sidan om den, så kommer man rätt.

Sen bar det vidare till Rörums Fure. Den första lilla biten var inte så kul efter att skogsmaskiner dragit fram och lämnat fula spår, men snart vek jag av från skogsmaskinsvägarna in på en stig igen.

Det kvittrade något oerhört i skogen. Alla fåglar verkade tävla i sång denna dag. Och vitsipporna stod lugnt och bara njöt i solen.

Min vackra stig gick uppför.  Sen såg den ut att vika av till höger, följden den tills jag kom hit. Här matar någon uppenbarligen det vilda. Det finns förmodligen minst en bild på mig när jag vimsar runt och försöker finna fortsättningen på stigen på den uppsatta åtelkameran. Eftersom jag inte hittade fortsättningen och det luktade väldigt mycket vildsvin (gris) från den täta unga skogen precis sidan om, valde jag att gå tillbaka en bit och ta en liten omväg ut i terrängen runt den täta planteringen. 

Hittade tillbaka till stigen efter lite om och men och ett och annat fult ord när jag älgat igenom en massa björnbärssnår. Nåja, jag hittade ju och hade långa vandringsbyxor på. Tur det!

Kom efter ett par svängar ut vid en liten äng med med utsikt ner över havet.  

Jag var inte direkt ensam i skogen. Träffade på väldigt få tvåbenta varelser, men några andra väsnades desto mer. Någonstans på bilden ska det finnas en hackspett. Den hackade på för glatta livet.

Och så var det den här sötingen! Jag hade en lång konversation med denna ekorre. Han (eller hon, så noga såg jag ju inte) hade många olika läten för sig och jag testade att härma och fick genast svar på tal. Kan undras om jag sa något oförskämt, för han blängde surt på mig efter ett tag.

Backsippor är ett par luddiga vårfavoriter. Dessa växte i en hage som låg på en kulle med några få tallar och enar på. 

Från kullen hade man denna utsikt åt nordost. Ser du vad det är?

Okej, jag zoomar in då. Stens huvud. 

Där är också väldigt fint att vandra, med utsikt, skog, hav och markerade leder. Men betydligt mer folk en vacker dag som denna.

Så tillbaka till backsipporna.

Sen knatade jag vidare. Små grusvägar och en del genande genom skog...

...och över backar..

 ...till Stäntemölla Naturreservat. Där fanns massor av vitsippor, små fina markerade leder, backar med bokskog och branta kanter ner mot Rörums södra å. Här fanns det en och annan naturspatserande besökare.

Ute vid vägen ligger Stäntemölla vattenkvarn och längre in längs ån finns Forsemölla. Det har varit kvarnar förr i tiden, med anor från 1300-talet, men idag är de inte längre i bruk.

Vill du veta mer om Stäntemölla Narurreservat kan du kika HÄR.

Med utsikt över ån åt ena hållet och vattenfallet vid uppdämningen år det andra var det perfekt att ta ett...

...lunchstopp.

Sen vände jag mot sydost. Efter att ha traskat en bit på små skogsvägar, och efter att ha kommit in i Rörums Fure igen, valde jag en liten omväg och svalkade fötterna med en liten vadning genom en å.

Det var inte så dumt, för jag hamnade på den sida av den lilla sjön som hade denna finfina utsikt. Denna lilla sjö (eller damm?) ligger nästan i höjd med Vik, men rakt under Rörum på kartan (inne i skogen) och skogsvägen går bakom de blommande buskarna på andra sidan sjön på bilden.

Nästa generation var under tillverkning precis sidan om stigen.

Inne i skogen fanns det flera stigar och alternativa skogsvägar, men jag försökte följa en stig jag hittat på Lantmäteriets karta (på Lantmäteriets sida kan man skriva ut sina egna kartor i skala 1:10 000 eller 1:50 000 och man kan själv välja var i landet man vill ha en karta ifrån, man kan till och med skriva ut kartor över Norge! Och det är gratis. Du hittar denna fina tjänst HÄR.) Hur som helst... det var inte helt lätt att följa stigen överallt, det var så mycket löv på marken i backarna att den inte syntes. På denna plats kikar jag ner för en backe jag just gått uppför och funderar på var exakt den där stigen bör befinna sig.

Mitt i skogen dök det upp föga hjälpsamma skyltar. Jag kunde alltså välja på blå plupp eller grön plupp... Vart de leder vete fåglarna, men jag valde grön.

Den gröna leden ledde mig till detta höga stängsel. Innanför fanns vilddjur som väsandes och släpade på konstiga pinnar. De förekom i flera färger och stannade till i små grupper här och där emellanåt. Golfare! Aha, jag var tillbaka vid golfbanan, men inte på samma sida som tidigare. Det kändes tryggt att ha dem inhägnade när jag vandrade förbi.

Leden gick genom en hästgård med nyfikna hästar i varierande storlekar och förbi ett stort stall.

Efter en sväng mot havet kom en lång raksträcka.

Raksträckor är ju inte så superkul, så man får roa sig bäst man kan. 

Hittade en skylt jag tolkade som en varning för en del politiska makthavare runt om i världen. Hihi.

Och så den här varningsskylten. "Skogsväg hinder och fara kan förekomma" Ehh, jaha. Vad kan det tänkas betyda? Tja, det farligaste jag hittade längs vägen var en mast som nästan lyckades ge mig nackspärr. Kan det vara den de menade månne?

Jag var nu ganska nära kusten igen, strax norr om Tjörnedala (som ligger norr om Baskemölla). Jag gick över den stora vägen igen och följde sedan en stig, vid det som på kartan var en å men i verkligheten var en torrlagd bäckfåra full av vitsippor, ner mot havet. 

När jag väl kom ner till havet igen träffade jag på Skåneleden, SL4 etapp 5 läs mer HÄR.

Jag valde att gå en bit mot Baskemölla först, söderut alltså.

Här hade våren kommit riktigt långt och skir grönska kunde anas.

Vad skulle jag då hitåt att göra? Jo jag var lite nyfiken på kolerakyrkogården. Denna skylt står vid Skåneleden och sen är det bara en kort avstickare för att se platsen det handlar om.

Efter att ha vandrat i flera timmar var fossingarna varma, så jag passade på att doppa dem i havet medans jag satt på en klippa och drack eftermiddagskaffe. Efter det vägrade fötterna att bli instängda i kängorna igen, så det blev en vattenbrynsvandring norrut mot Vik.

Vattnet var turkost och påminde om varma semesterdagar i varmare klimat, men än var det rätt kyligt. Men jag kunde bara inte låta bli att plaska.

Visst blir man badsugen! Men det räcka med fötterna denna dag. Jag föredrar varmare vatten om jag ska bada.

Det var inte sand hela vägen. Sandstränder varades med låga klippor som liksom flöt ut i havet.

De var rejält skrovliga att gå på och kanske inte supersköna för bortskämda fötter, men så spännande med sina skrevor och formationer att jag liksom glömde bort det.

Och rätt var det var hade jag kommit till Prästens Badkar.

Detta tror man är resterna av en sandvulkan som låg på havsbottnen för, håll i er nu, 500 miljoner år sedan!

Som en ros av sten och vatten precis söder om Vik, längst ut mot havet.

Här ska man tydligen inte bada när det blåser pålandsvind pga strömmar. Alltid lär man sig något av alla skyltar man passerar.

Tillbaka i Vik i de trånga gränderna.

En bekant skylt! Nu är cirkeln sluten för denna såg jag strax innan jag parkerade för 6 timmar sedan.

Okej, Hitta Vik på kartan. Titta sedan lite till vänster, där finns en grön ring. Där är Stäntemölla naturreservat. Och leta sedan upp Baskemölla, strax ovanför är kolerakyrkogården. 

Det var däremellan jag vandrade denna dag, 

Förskjut den undre kartan lite åt vänster så den stora röda vägen går ihop ungefär, så blir det rätt.

Längd: knappt 2 mil

Tid: drygt 6 timmar

Vandringstips: det är backigt och inte helt lätthittat överallt, en liten utmaning, ta med karta och/eller gps, längs havet och vid naturreservatet fanns en del folk men annars hade jag naturen nästan helt för mig själv, ta med kikare och mycket fika och dryck, badkläder kan vara trevligt att ha med sig. Om du inte vill gå hela rundan så finns det markerade små leder vid Tjörnedala och vid Stäntemölla naturreservat och dessutom finns ju Skåneleden längs kusten, alla väl värda ett besök. Ut och njut!

PS hittar du en bra stig förbi "grisområdet" får du mer än gärna lämna en kommentar. DS