Fogdarödslingan plus en dryg mil till

Fogdarödsslingan plus en dryg mil till

En fantastisk vinterdag längs en led i bokskog och utan led i stillhet i granskog

16/1 2021

Hemma hade snön smält bort. Så jag hojtade i facebookgruppen Vandringaträning Skåne. Jag fick många förslag på var jag kunde hitta snö. Någon föreslog trakterna kring Höör.

Så jag googlade lite och hittade Fogdarödsslingan. Lite information och karta finns här http://www.vandraimittskane.se/0/18/vandringsleder-hoor/

Det var vacker, böljande bokskog i vinterskrud. Snön böjde grenarna ner över stigen och krävde att jag böjde mig ner för att passera.

Snö är inget självklart inslag på vintern i Skåne. Så jag njöt desto mer denna dag. 

Emellanåt kändes det knappt som att jag var i Skåne. 

Jag mötte en handfull rödkindade människor längs leden. Leden markerades bara där den svängde av med blå pilar och ibland med en kilometermarkering.

Så fort jag lämnade Fogdarödsslingan för att fortsätta åt nordost via Skåneleden, mot Misseröd, hördes bekanta knackningar.

Hackspettarna var det full fart på.

Vid Misseröd svängde jag österut och gick längs vägen ett tag. Lite skönt att vandra o-halt en stund faktiskt.

Härligt med solsken!

Sen vände jag söderut på en väg med en bom över, tror den hette Skällebjärsvägen. Här hade bara en hare och en räv vandrat före mig sedan snön kommit och det blev lite småpulsande.

En liten brasa är alltid mysigt. Och lunch i solen. Vilken lyx!

Sen knatade jag söderut på Kvesarumsvägen (som mer är en fd väg/ stig bitvis) mot Bjävröd.

Jag njöt i kubik kan jag lova.

Snö...

   Snö...

Snödjup = strax ovanför anklarna.

Björkskog i snö.

När min väg kom fram till en parkeringsplats med Fulltofta strövområdes skylt svängde jag av och in på Skåneleden åt nordväst.

En bit av sträckan var väl upp trampad, men det glesades snart ut bland spåren och tillslut mötte mina kängor bara spåren efter en person med små fötter som gått i motsatt riktning. De snöiga överhängande grenarna blev dock fler bitvis.

Hmm... var är pölarna egentligen, hur fruset är det och är här spänger under snön?

Blev inte klok på något av det, men höll mig torrskodd efter att gått försiktigt.

Förutom spår efter hare och räv fanns det vildsvinsspår.

Jag kom tillbaka till anslutningsleden mellan Skåneleden och Fogdarödsslingan igen och valde att gå den andra halvan av slingan tillbaka till bilen längs en skogsklädd kam.

En helt fantastisk dag på solotur.

 

Parkerade vid P. Blå linje är ungefär Fogdarödsslingan (5 km) och lila linje är min egen extra runda (ca 11 km).

Längd: 5 + 11 = 16 km ungefär

Tid: 5 timmar med lunch och lite fika

Vandringstips: det är lite kuperat, skåneledsdelen kan nog vara lite geggig när det töat, man blir lite tröttare i benen av att gå i snö, kängor är skönt när det är ojämt, använd naturkartans app med karta så ser du namnen på ställena och alla små korsningar, ta med lunch, kläder efter väder och ut och njut!

Söder om Sturup

Söder om Sturup

Stora fåglar med både fjädrar och plåt

13/12 2020

Lucia 2020.

Vi, min dotter och jag, åt mysfrukost med luciafirande följt av äventyrare på TV. Sen packade vi ryggsäcken och gav oss av på vårt egna lilla luciafirande.

Om man vill få med sig en 16åring ut så får man anpassa sig lite...

...så dagen skulle ha temat "flyg".

Vi satte bilen vid kyrkan i byn Nötesjö. Den ligger precis norr om väg E65, söder om Malmö airport - Sturup - MMX.

Sen gick vi en bit norrut längs den asfalterade vägen innan vi svängde öster ut in på en grusväg förbi gulliga hus. Vi följde vägen genom ett litet skogsparti tills vi kom fram till en avtagsväg med en bom över. Där svängde vi in, norrut, och skogen öppnades upp mot ängar.

Nu började man se tydliga tecken på att vi var nära en flygplats.

Vägen fortsatte längs inflygningsljusen ända fram till staketet som omgärdar själva flygplatsen och banan.

Något stort flög upp från marken.

Det visade sig att det stora just suttit och börjat på sin lunch, en hare.

Bilden är jättedåligt, men upplevelsen var fantastisk!

Det som lyfte var en stor, vacker havsörn!

Vi var ganska nära, men mobiltelefonen hade lite svårt att hänga med.

Den var jättestor och svepte iväg på magnifika vingar. De vita sjärtfjädrarna syntes tydligt.

Mindre ovanliga, men desto mer nyfikna var ett gäng kor som kikade på oss från en närliggande hage.

Om vi såg några plåtfåglar? Jodå. Trots att de flesta plan står på marken i dessa pandemitider fick vi se två inkommande och två lyftande plan samt en helikopter som brummade iväg.

Innanför staketet körde flygplatsens egna bilar och skrämde bort fåglar. En förare undrade nog vad vi sysslade med, men hon vinkade glatt när hon såg att vi var vandringsklädda och höll på att fixa lunch.

Men det kändes konstigt när väktarbilar kör på de små grusvägarna vi gick på, även om man faktiskt får gå där och de bara kör mellan olika små elektriska stationer och kolla upp att allt fungerar och är ostört där.

Denna bild blev inte heller bra, men de mörka fläckarna var faktiskt en stor flock dovhjortar. En hjort var vit, men den syns tyvärr inte på bild, och de andra var allt från nästan svarta till ljust bruna.

Utsikt ner mot Björkesåkrasjön där svanarna och andra fåglar förde liva av och till.

Vårt lunchställe.

Här lagades det nudelsoppa med morötter och åts lussekatter. Lussekatterna fick ligga på trangiakökets lock över soppan en stund, sen blev de varma och goda.

Luciadagens väder bjöd på gråmulen himmel, nästan ingen vind, gott om fukt och sex plusgrader. Då är det gott med soppa!

Efter vår lilla runda upp längs flygbanans östra sida vände vi söderut och gick ner runt den södra änden igen.

Vi valde en annan grusväg tillbaka till asfaltsvägen och träffade på en stor, lös, brun hund. Den var dock snäll.

Sen vandrade vi söderut genom Nötesjö och kikade på de boendes juldekorationer och ljusslingor i trädgårdarna.

Vid den sista lilla sjön lyfte en ståtlig häger, en man stod stilla på en brygga och fiskade och det luktade brasa från en trädgård.

Mysig dag!

Så här gick vi enligt "mät din runda".

De små grusvägarna finns med på Naturkartans karta.

Längd: nästan 1 mil

Tid: vi var ute i fyra timmar, men vi åt ju lunch och spanade efter plan

Vandringstips: ta med kikare, gå in på flightradar24 och kolla när planen ska gå/komma, lyssna på piloternas och kontrolltornets kommunikation (fråga mig dock inte hur, min dotter kan det där), här finns troligen mycket vildsvin också eftersom det var bökat på flera ställen, ta med hunden, fika och flygentusiaster

Vomb

Vomb

En magisk liten vandring längs sandstränder och tallhöjder

5/12 2020

Efter flera veckor inomhus kom jag äntligen ut igen.

Äntligen!

Jag behövde lite tid för mig själv, ensam, i lungt tempo och med fokus på att bara vara och andas.

Jag valde att starta min lilla runda i Vressel, en liten by vid Vombsjöns syd östra kant jag aldrig hört talas om förut. Jag gick mot sjön längs Björkaån och nådde denna vy.

Mina spår stack ut i sanden. De andra som gått här hade tassar, klövar eller gäss med simhud mellan tårna.

Sjön var full an musslor och skal, klar och stilla längs strandkanten.

Jag önskar att jag haft lika staadiga rötter.

Som skulpturer stod de där i sanden.

Några verkade dock vara på språng och satte fart på fantasin.

Andra var mer som trygga borgar eller hyddor.

Naturens egna konstverk.

Solen kikade tveksamt fram en stund.

Skånsk vinter betyder ofta runt 5 plusgrader och fuktig vind. 

Upp från stranden till tallarna i  Äskebäskan.

Ett litet lunchstopp som bjöd på vackra vidsträkta vyer och lite sol.

Sen bar stegen mot Vombs fure.

Här är det lite komplicerat att vistas... Mycker restriktioner. Blev nyfiken på hela området, men idag skulle jag hålla mig längs sjökanten.

Med lte sol bar färden västerut.

Efter en skogspromenad längs kanten där skogen faller ner mot sjön kom jag till en väldigt liten hamn med denna skylt.

Efter en fundersam stund gick jag vidare.

Skånsk vinter.

Där nere är en smal strandremsa, vet inte hur många gånger jag stretat upp och ner för dessa tvära backar under dagen.

Hittade en eldstad som fortfarande pyrde, så jag satte fart på den igen.

Mysbrasa och julte samt en massa funderingar.

Så skönt att knappt träffa på några människor, tänka till punkt, flytta andrningen till magen och andas.

Jag valde de små stigarna jag hittade längs kanten. Emellanåt hittade jag på egna. Söderut verkar det finnas gott om skogsvägar, fast orimligt raka så jag sparar dem till en annan dag.

Ner mot stranden igen.

Vem har varit här?

Såg massor av spår, från hundar, hästar. fåglar, vildsvin eller annat klövvilt, men knappt några människor.

Kan detta vara räv? eller hund?

På tillbakavägen blev det en stunds meditiation vad strandkanten, med småfåglar som böjde vassen med sin tyngd som enda sällskap.

Underbart.

Varma tårar, kall fuktig december skymning, prassel i vassen och ett svagt kluckande.

Fann snackor och musselskal överallt.

Följde strandkanten tillbaka till ån.

Det fina i det lilla.

Det mjuka i det karga.

Det levande mitt i det torra.

Stigar att upptäcka.

Branter klädda i grönt.

Följ stigarna eller gå på upptäcktsfärd.

Mäktiga träd som troligen är betydligt äldre än mig.

Gillar gamla träd.

Solen går ner tidigt nu. Redan vid 15-tiden börjar det.

Men snart vänder det, intalar jag mig.

21 december är det vintersolstånd, sen kommer ljusare tider.

En härlig runda som jag verkligen behövde!

Underbara vyer, små äventyr i branterna, små, små upptäckter, lite grönt och en värmande brasa.

Jag kanatade ungefär där det prickade lila/rosa är. Fram och tillbaka. 

Längd: kanske 10 km, man kan gå mindre eller mer

Tid: ca 4 timmar, fast det beror ju på vad man gör - njut

Vandringstips: det lutar en del, man hittar flera gamla eldstäder, våga ta dig upp och ner för branterna, kika efter djur (såg mycket fåglar av olika slag, men här måste finnas vildsvin och hjort, räv och annnat med), ta med fika och kikare, bra karta via naturkartan (zooma in området)