Hemestern del 2 - HÖGA KUSTEN
Den vackra naturen, bergen, vandringen, konsten, havet och andra små pärlor
20/7 2020 - 25/7 2020
...................................................................
DAG 1
Dag 1 i Höga Kusten skulle firas med att INTE åka bil.
Efter frukost och lite packande gav vi oss iväg från stugan i Säter, Docksta, till fots.
Vi valde att gå lite uppåt innan vi gick nedåt mot byn Docksta. Det var ganska mulet och varmt och väldigt fuktigt efter en skur som kom strax innan vi började dagens vandring.
Kyrkan i Docksta skulle bli dagens riktningsvisare. Och bakom den fanns dagens stora mål - Skuleberget.
För att ta oss dit följde vi ån till Gällstasjön på en liten gullig stig.
Vid sjön ligger Friluftsbyn. Här kan man hyra små stugor, tälta och utgå ifrån på äventyr som via feratta.
Min dotter, vi kan kalla henne Loppan, köpte lite tunnbröd i den lilla shoppen och jag lånade en toalett.
Sen bar det UPPFÖR utmed en spännande stenig stig som så småningom blev en spännande berghällig stig. Ja, det här är spännande för en som kommer från platta Skåne, tro mig.
Loppan beundrar vyerna från Litoberget, Skulebergets granne. Stigarna går upp över dessa två berg gemensamt. Havet i Dockstafjärden och Norrfjärden fanns långt där nere. Det är precis vad det heter här - höga kusten.
Vy från Litoberget in mot land.
Eftersom väderprognoserna verkat väldigt förvirrade kollade jag snabbt vädret och upptäckte en klass 1 varning för kraftiga regnskurar och eventuell åska gällande hela länet. Någon åska syntes inte till, men att det fanns regn i fjärran stod klart.
Detta faktum och det faktum att jag var lite risig i kistan efter all resturangmat fick oss att välja att nöja oss med Litobergets topp och stå över Skulebergets topp. Kanske klokt även i dessa pandemitider, för den toppen ska vara väldigt populär.
På nervägen plockade Loppan blåbär.
Väl nere vid Friluftsbyn stannade vi ett tag och tog en andra fika för dagen, denna gång under tak vilket var praktiskt när en liten skur drog förbi.
Lite mer Friluftsbyn.
Det där berget är Litoberget. Vi har varit på toppen. Det är vi lite stolta över faktiskt.
Nere i Docksta kikade vi i två små fina butiker. Docksta skor och Jeltsjes chokladpraliner. (Nej, det var nog inte just Docksta skors signumskor jag tog kort på och ja, fåglarna och löven är av choklad.)
Loppan köpte världens godaste varma choklad till mig och en smarrig pralin.
Docksta "centrum". Här finns en liten, liten ICA, en byggvaruaffär och tja, det är det hela.
Provianterade lite inför matlagningen och knatade tillbaka till stugan. Vi hade vandrat i uppehållsväder hela dagen, men den sista kilometern kom en störtskur. Nåja, det kan ju kvitta när man snart är inomhus igen.
Så nu sitter jag här med akolholfritt vin från ICA och läser broschyrer, söker på google och ritar på kartan. Lite blandade utflyktsmål står på önskelistan. Inte mycket vandring alla dagar (det orkar inte Loppan), lite kultur, lite hav och kanske lite shopping på något mysigt ställe. Och så lite vandring till så klart!
...............................................................
DAG 2
Turistande de lux
Efter en välbehövlig sovmorgon och frukost med kaffe i udda koppar gav vi oss ut på utflykt.
Det föll några droppar regn så vi började med en inomhusaktiviet - loppis. I hembygdsgården i Bjärsta hittade vi två loppisar, en stor och fin och en liten men nog så intressant. Vi hittade små fynd, som tjocka stickor, lite presenter, en kökstimer i form av en mus och en reparera hemma handbok.
Efter det åkte vi till Herrgårdsparken i Köpmansholmen för att titta på lite High Coast Art Vally-skulpturer. Några var fina, men det var rätt överskattat (för att inte tala om fiket bredvid parken).
Så fortfarande ganska hungriga sturde vi kosan mot ännu ett matstopp. Mjälloms tunnbröd i Ullånger. De hade en söt liten affär och deli. Detta handlades i första turen in, men det blev en liten tur in till.
Mellan de två inköpsrundorna åt jag en "Norrlänsk taco" med rökt sik och rödbetor. Mums!
Nästa stopp blev Myllerska hantverk i Vännersta. Lite konstutställning, lite hantverk och lite, lite loppis. Trevlig blandning.
Och var hade vi hamnat nu då?
Jo på ett knasigt, underbart ställe som heter Mannaminne.
Det består av en massa olika väldigt charmiga och konstnärliga byggnader. I dem finns små museum om allt från jordbruk till dragspel, från gamla skrivmaskiner till en gigantisk jordglob.
Gemet är visst en norsk uppfinning. Det kunde man fundera vidare på medan man fikade i en kinesisk paveljong. Eller varför inte fundera över mammuten och statistiken.
Stället hade helt otippade saker överallt, som en JAS J35 Draken (flygplan), och vi kommer minnas denna plats med ett leende vill jag lova.
Körandet mellan de små byarna under dagen bjöd på en massa vackra vyer av det speciella landskapet.
Berg sidan om, berg framför, berg bakom.
Uppför berg och nedför berg.
Vi gjorde ett stopp i Norrfällsviken för lite middag i den gulliga fiskeviken.
Sen ville vi se lite mer natur.
Rotsidan naturreservat kallas de vidsträckta hällarnas reservat. Man går mellan små granar och vindpinade tallar ner till havet och diabashällarna.
Jag fick feeling och satte mig med akvarellpennorna en stund medan Loppan försökte fånga vackra foto av några måsar.
Det var en lång och härlig utflyktsdag.
Lugnet efter en regnig natt, mulen dag och massor av intryck.
Tillslut tittade till och med solen fram.
Dagens topp tre: Rotsidan,
Mannaminne och loppisarna
..............................................................
DAG 3
SKULESKOGEN
Det här det är ren lycka. Att äntligen få vara här på riktigt.
Vi startade vår vandring och upptäcksfärd vid entré syd i Skuleskogens nationalpark. Den började på lättvanndrade spänger.
Sen valde vi att gå mot Slåttdalsskrevan, för den ville jag verkligen se i verkligheten.
Här och var porlade små bäckar nedför bergssidorna.
Dagen till ära fick vi lite sol och njöt av den, grönskan och skogslukten.
Efter ett tag blev stigen lite mer utmanande.
Vi passerade klapperfält och var rätt nöjda med att leden inte gick så mycket över dessa partier.
Gammal och vriden.
Slåttdalsmyren var vacker på sitt eget lilla vis. Vatten är en så förunderliget platt yta att titta på när man snubblat runt bland stenar i alla storlekar och över miljontals rötter.
Höga Kusten Leden.
Det är synd att den är så långt hemifrån för det är så härligt här.
Leden blev allt mer intressant.
Stenarna blev allt större och det lutade allt mer.
För övrigt har det lutat uppåt mer eller mindre hela vägen hit från start. Mest mer faktiskt och en hel del.
Och när vi precis gett upp och tänkt att det nog kommer fortsätta att luta uppåt i all evighet döck denna vy upp!
Slåttdalsskrevan.
Så häftig!
Vi vandrade (eller stenhoppade kanske är ett bättre ord för det) ner genom skrevan.
Den är 200 meter lång, 7 meter bred och hela 40 meter djup!
En stund senare kom vi ut till denna vy. Böljande hällar, vindpinade tränd, två sjöar långt där nere och ännu längre ner och bort havet.
Ett perfekt ställe att leta upp en klipphörna i någerlunda lä och inta dagens medhavda lunch.
Sen bar det nedåt längs den fortsatt intressanta leden.
När vi kom ner till de sjöarna Tärnättvatten blev det ett litet dopp för fossingarna innan vi vandrade vidare.
Sen fortsatte färden ner mot havet.
Ner i skogen och blåbärsrisen och bort från vinden som friskat i vid det här laget.
Nere vid havet fanns det små sandstränder till min förvåning.
Vi tog oss en snacks-stopp och tittade på ett par fiskare som drog upp sina när precis utanför strandkanten. De sǻg ut att ha fått lite fångst faktiskt.
Vi följde havet tillbaka mot Kälviken och svängde slutligen upp mot startpunkten för turen igen. Något möra i benen och hänförda av alla vackra vyer vi sett.
Vår runda ser ut att ha blivit ca en mil lång och med tanke på terrängen är det kanske inte så konstigt att två skåningar som inte är så bergsvana är lite trötta i benen.
Sen for vi tillbaka till stugan för att laga lite mat.
Pasta med tomatsås ger semesterkänsla hävdar loppan, så några av gårdagens finfina inköp kom väll till pass. Får dock säga att detta stugkök inte är så välutrustat. Men man tager vad man haver! Har man ingen stor kastrull så kanske man har tre små? Och finns det inget durkslag så kanke man hittar en tekanna med sil i? Vill man så kan man!
Lite lyx får man också unna sig. Hittade lite trevliga ölsorter på ICA i byn.
Jämtlands Bärnsten var verkligen inte så dum (inte testat alla än).
Och på tal om lyx... råkade vi köra in om den lokala pralinmakaren på vägen tillbaka.
Ni anar inte vad goda de var!
.............................................................
DAG 4
Ö-vik
Idag var det... sunkuggleväder. 13 grader, ylig vind och fjantregnande. Prognosen hade lovat många millimeter, men då får det öka rejält på slutet om det ska stämma.
Jag hade som reservplan att åka till Naturkompaniets Outlet i Örnsköldsvik och Naturum vid Skuleberget.
Det smög sig kan man säga.
Outleten hade en låååång kö för att komma in pga pandemirestriktioner och Naturums utställning var stängd av samma anledning.
Så det fick bli loppisar istället. Vi gick på tre, varav en var hyfsat bra. Köpte lite mojs och åt en trist pizza.
Sen bar det "hem" igen.
Läge att testa kaminen och göra en liten brasa i ruskvädret.
...........................................................
DAG 5
Nordingrå
Skurvädret håller i sig genom att fortsätta bjuda på ett hösligt ostadigt väder och 14 grader. Vad gör man? Jo man planerar för kortare utfärder och tar på sig jackan.
Dagen skulle spenderas i Nordingrå och Norabygden i Höga Kusten och vi ville ju se lite mer natur. Så första stoppet blev naturreservatet Villmyra - orkidéernas hemvist.
Det gick en liten stig i det pyttelilla naturreservatet. På sina ställen fanns ett rep uppspänt så att folk inte kunde älga ut bland de rara blommorna.
Några orkiéer såg jag inte (fast kan jag kan väldigt lite om orkiéer så de lurade säkert där ändå). Men vackra, våta blåklockor såg jag.
Lite, lite sol kan göra allt så mycket grönare och skönare.
Efter Villmyra åkte vi till Barsta. En liten hamn med en resturang med havsutsikt (och rätt tråkig mat).
Men det fanns också en väldigt söt liten kyrka från 1600-talet.
Fint deckorerad med målningar i taket och med bänkar man banne mig inte somnade i (för då föll man av).
Man fick själv låsa upp för att komma in med den största nyckel jag någonsin använt.
Vi gjorde några småstopp längs vägen när vi körde vidare. I ett litet, litet trähus fanns inte mindre än tre galleri - loftet, stallet och vedboden. Bara namnen gör det hela ganska mysigt och pitoreskt.
Sen var det dax för naturreservat nummer två för dagen - Halsviksravinen.
Det började som en ganska flack stig, men den kom att luta ordentligt efter ett tag.
Skogen var verkligen vacker här och allt levde och frodades på sina egna premisser.
Även här var det ganska vått.
Skägglav är fint på sitt eget sätt.
Här fanns massor av små kvittrande fåglar av olika sort att smyga på.
Och en hel del blommande växter.
Okej, här kommer mer naturbilder. Kunde inte motstå att ta en massa foton när allt var så lummigt, frodigt och fint.
Längst ner i ravinen kom man ut till en havsvik.
Det fanns mycket blåbär i skogen.
På den här resan har vi inte sett så mycket vilda djur. Tranor och en massa andra fåglar så klart och en fin och pigg räv samt någon förskämd hare är allt vi träffat på. Fram tills nu då. En huggorm! Vilken lycka! Den ringlade snällt in i snåren efter att ha vilat sig på en torr fläck på stigen en stund.
Man blir hungrig av att vara ute och då är det en himla tur att det finns mysiga ställen att dyka in på (om man letar noga vill säga).
Honungsflarn, chockladmousse med honungsgrädde och en kopp kaffe satt fint.
Läs mer om Honungsbutiken
HÄR.
Synd att bilder inte har dofter, för denna doftade ljuvligt!
Ännu en liten solglimt över det vackra landskapet innan gråvädret tog över igen.
Vi köpte alldeles nyslungad honung och diskuterade som bäst att vi kanske borde skaffa oss ett litet bisamhälle att ha där hemma på gården när det stack till.
Nu har jag en öm bula under höger öga som minne av dagen och tar mig en extra funderare på det där med bin. De är ju söta och honung är gott, men oj vad de kan stickas! Biodlardräkt vore något... Hmm..
Nu ska vi bara sova och säda ur stugan, sen bär det av söderut. Men det får bli ett annat inlägg.
Höga Kusten kommer vi aldrig att glömma!
