lördag 22 augusti 2020

Svaneholms tre naturreservat

Svaneholms tre naturreservat
En vandring genom tre naturreservat på tre olika sätt

22/8 2020
Jag har kommit på att jag älskar naturreservat. Det är veckert med fallna gamla träd och lite mer oordning än i planterad skog. Så jag bestämde mig för att kika på tre stycken, på en och samma gång.
Jag åkte till Svaneholms slott och ställde bilen på den stora parkeringen vid slottet.

Sen gick jag in mellan de gamla stallbyggnaderna och bort mot narturreservat nr 1 - Hästahagen. Hästahagen är en skogig kulle, så namnet är lite förvirrande.  

Här fanns inga stigar, men det fanns viltväxlar (stigar som uppkommer när de vlda djuren går där ofta) och de fungerar ju också.

Att gå oledat är lite härligare, lite mer spännande, lite geggigare och har ett och annat vackert träd "ivägen". Titta så vridet!

Färgerna, dofterna.

Mitt i skogen hittade jag en elefant.
Hade redan innan min lilla vandring bestämt mig för att ta med en extra påse att samla skräp i. Stiftelsen Skånskalandskap hade gjort ett inlägg i någon social media om skräpet folk lämnar efter sig i naturen, en perfekt påminnelse om att ta med den där påsen alltså.

I vanlig ordning blev jag smått förvånad över landskapet som inte alls är så platt och förutsägbart som man kan tro på avstånd. Det blev en del dikesskuttning.

Mat är alltid godare utomhus.

Läs mer om Hästhagen HÄR.

Ett av mina favoritträd - en härlig, stor gammal ek nära Svaneholmssjön. Nu var jag ute ur Hästhagen och påvär runt sjöns östra sida.

Svaneholms slott. Runt sjön går en bred och tjusig stig. Här kan man promenera finklädd och med barnvagn. Här är också betydligt mer folk än i Hästhagen. Jag stack nog ut lite i mina kängor.

Ännu en gigantisk gammal ek. De kan tydligen bli 800 år!

Solen kom fram en stund. Tjusigt ljus, men för värmens skull behövdes det inte denna varma och fuktiga augustidag. Det var en tropisk känsla.

Runt sjön går man inte bara på breda, tjusiga grusstidar. Man får även gå på breda fina spänger. Här var vi ofta när dottern var liten, turen runt sjön är kort och ett perfekt barnäventyr.

Jag valde att lämna sjöstigen och gick norrut på små skogsvägar. Såg en ekorre som samlade mat och trampade nästan på denna skönhet.


Naturreservat nr. 2 - Norrskog
Läs mer om den HÄR.

Skönt att komma bort från den välbesökta stigen runt sjön och ut i tystnaden.

Jag gick på små skogsvägar, trafikfria då de stängts med bommar. När jag kom till skogen kant hittade jag en stig som ledde in mellan några hästhagar.

Här fanns verkligen gott om hästar. Jag kom ut på en liten asfalterad väg genom delar av byn Stora Nällevad.

Jag följde vägen en bit västerut, tills jag kom till den här. Är det en stor julgranskula? Hur som helst gick där in en liten grusväg och efter en liten bit gick jag in på en stig som ledde tillbaka till skogen igen.

Efter att ha passerat vägen jag gått norrut på, denna gång söderut, tog jag en sväng västerut mot Havberg. Här fanns också charmiga gårdar och hus och många hästar. Sen svängde jag österut mot naturreservat nr.3 - Vassen.
Läs mer om den HÄR.

Här fanns en stig som nog varit färgmarkerad förr och som ledde genom skogen åt nordost, mot sjön igen.

När jag närmade mig sjön blev spåren av oförståndiga människor tydliga. Vi har allemansrätt, men glöm inte allamansskyldigheterna. Ta med skiten hem! Svårare än så är det inte. Se till att ha en extra påse i väskan eller i bilen som du kan slänga skräp i, så blir det enkelt. Plast försvinner inte. Och pappersförpackningar multnar inte på lång tid. Dessutom är detta djurens hem. Så ta hem och sopsortera!

Jag passade på att gå genom slottsparken den sista biten till parkeringen. Där fanns en och annan helgutflyktsflanerare, några lekande barn och ett brudpar som höll på att fotograferas. Och så jag i kängor. Skön blandning.

En sista utsikt över Svaneholmssjön för denna runda.

I vanlig ordning hade jag ritat ut min runda i förväg, på kartor från lantmäteriets utskriftsvänliga karta. Den kräver dock lite tejp och pyssel.
Så här gick jag = rosa.
Mycket hästar = hästsymboler
Slottet = kungakronan
Ett café = kaffekoppen

Som du ser kan man lätt välja att bara gå delar av min runda.

Kartan utan mitt kladd på. Från gratisversionen av appen lokalsinne.

Längd: ca 13 km
Tid: 3,5 timme
Vandringstips: lättpromenerat runt sjön, mindre folk och mer naturkänsla i Norrskog och Vassen och absolut finast men kladdigast var det i Hästhagen, tänk på att det är naturreservat (reglerna som gäller där kan du se via länkarna i texten), ta med skräpet hem, barnvänligt och hundvänligt (koppel på), runt sjön är det perfekt att gå även för små och gamla, ut och njut!


söndag 16 augusti 2020

Nyfiken på nya stigar (Havgård)

Nyfiken på nya stigar (Havgård)
När man hittar en karta, blir nyfiken och sticker ut och testar

16/8 2020
Jag är nyfiken i en strut, det bara är så. Så när jag hittade stigar på en webbsida som INTE fanns på lantmäteriets kartor var jag bara tvungen att kolla vilken som stämde!

Jag parkerade och började med en väg/stig som båda kartorna var ense om att den fanns. Och jodå, den fanns.

Skyndade mig förbi en faslig massa bin. Har blivit lite rädd för dem sedan jag blev stucken på högakusten.

Och sen började det spännande.
En fd skogsväg var där allt. Fordon bör dock inte göra sig besväret för den var rätt överväxt, uppbökad och risig. Men som stig fjngerade den bra.
Ser du bron? Jag gissar att det varit en bro i alla fall. Tur det var torrt i markerna idag så jag kunde skutta över diket.

Havgård var tjusigt, men närmare än så här kräver inbjudan (privat mark).

På några ställen var stigen en fungerande skogsväg, på andra en vanlig stig. Gott om rådjur och dovhjortar och jakttorn i skogen. Se till att synas när du vandrar utanför lederna när jakten drar igång i höst.

En udda markering skvallrade om att här nog förut funnits markerade stigar. Kanske när pilen var röd?

Snubblade över en och annan utsikt.

Efter det här villade jag bort mig lite, eller så upphörde stigen totalt. Det blev en kilometer på tvärst genom skogen. Upp för branta granbackar, genom snår av ormbunkar och björnbär, över gräs- och stobbklätt hygge och skutt över diken.
Riktigt kul!

Jodå, jag hittade tillbaka till stigarna. De skortsbeklädda benen klarade sig riktigt bra trots terrängen. En liten, liten reva och lite nällade knän bara (det senare för att jag blev lite väl kaxig när jag skymtade stigen igen).

Hur hittade jag? Kartorna, tiden på dagen och solen. Kompass hade varit bra att ta med. Jag var dessutom i en mycket liten skog, så hade jag inte löst det var det nära till kanten av skogen.

I slutet gick jag lite i skogsbrynet för att ta en annan väg till bilen. Så jag slapp träffa bina igen.

Nästan alltid när jag är ute sjäkv möter jag olika djur. Är man bara tyst kan man få se många fina små varelser. Rådjurkidets mamma gick genast till sin unge när jag passerat.

Längd: drygt en mil gick jag, men man går precis så långt man vill när man är på upptäcksfärd
Tid: beror helt på vad man upptäcker och terrängen
Vandringstips för ovana utanför lederna-vandrare: testa att gå bara lite bort från stigarna då brukar gå på, gå i en liten skog eller en skogsbit med tex vägar och vatten som avgränsar och ger orienteringsstöd, börja läsa kartan och testa kompassen på dina vanliga stigar först, följ med en mer erfaren vän, gå tyst så du kan se djur, ta med vatten och laddad mobil, lägg bara till lite nya sträckor på en känd runda, kom ihåg att det finns jättemycket hus och folk i Skåne och i stort sett inga farliga djur, se till att synas för jägare, långbyxor är skönt bland nässlor, ta med karta och kompass, stör eller förstör inte och ta med allt skräp ochut och upptäck!


lördag 15 augusti 2020

Frisbjär och Hunneröd mosse naturreservat

Frisbjär och Hunneröd mosse naturreservat
Ett litet men väldigt fint och omväxlande naturreservat, för små promenader och stora upptäckter

15/8 2020
En varm lördagkväll i augusti packade vi middagen i en kylväska och begav oss till ett litet naturreservat som jag varit nyfiken på ett tag, Frisbjär och Hunneröds mosse som ligger strax söder om väg E65, inte så långt från Sturups flygplats, i sydvästra Skåne. 

Innan jag skriver vidare... Läs det som står på bilden!
Bara det var spännande!

Vi började med att knata uppför den branta bokbacken. Det fanns ingen stig, men vi var nyfikna på utsikten. Den var fin. På ena sidan såg man ut över att äldre hygge och på den andra en brant, bokbeklädd sluttning. Perfekt ställe att fika på.

Det var väldigt svårt att få med lutningen på bild.

Efter middagen tog vi oss ner mellan träden och kom då till den lilla grusvägen som leder in i skogen några hundra meter. Den utgår från parkeringen, så vill man inte upp i backen kan man följa vägen till denna bänk. Nära bänken fins en stätta, så man kan klättra in i en hage och en helt annan natur.

Vårt första fynd på ängen var denna snygging!

Här fanns massor av blommande blommor fast vi befann oss i mitten av augusti. Lila, vita, blå, rosa, gula... synd att jag inte kan så mycket om blommor.

Det gnisslade gällt i buskarna av syrsor och dessa bamsar. Någon typ av vårtbitare tror jag. Den var väldigt stor! (minst 6 cm kropp)

Stigen som går över ängen/våtmarken/mossen har spänger där det varit mest vått. 

Ännu en fin blomma.

Och en till.

De där spinlarna verkar ha sina "bon" i hopböjda löv. Väldigt speciell teckning i svart och gult på dem och zickzackmönster i deras nät.

Mer fina blommor och stigen som går igenom en liten skogsdunge.

Ut på mossen.

Ännu en fin blomma. Ber om ursäkt, men där var så många vackra blommor.

Längst bort på stigen fanns bänkar och små bord.

Ljuset är så vackert på kvällen!


Läs mer om naturreservatet HÄR.

Snyggingen i närbild.

Det blev en mysig kväll med tonårsdottern. Många foton och småprat. Hennes bilder blev bättre än mina kan jag meddela.

Längd: kort, kanske 2km
Tid: 2,5 timme för vi åt och tog måååånga kort.
Vandringstips: åk hit för att upptäcka, våga lämna vägen/stigen, böj dig ner och kika noga, ta med kamera, ta hem ditt skräp, bli inte rädd om det knakar i skogen (där var många rådjur), ta med barn, långbyxor är bra om du inte gillar småkryp, ut och njut.