torsdag 31 december 2020

På gränsen - Skåne, Blekinge & Småland

På gränsen - Skåne, Blekinge & Småland
En rundvandring med och utan led som gav mersmak, underbar vild natur

31/12 2020
Årets sista dag!
Att det märkliga 2020 snart är över måste firas med en skogsrunda så klart.
Så vi åkte upp till gränsen mellan Skåne, Blekinge och Småland.
Närmare bestämt till byn Farabol, den ligger i Blekinge.
Efter att ha prakerat vid Farabold fd skola gick vi, jag och dottern, in på den blåmarkerade Grytleden som börjar där. Kika efter en markering på ett träd vid skolan.

Leden gick först på små skogsvägar i underbar natur fylld av stora stenblock, mossa, gran och tall. Vi passerade en flygkraschsplats. Någon hade skrivit på vers om hur amerikanerna dog vid kraschen 1944, udda.

Som sagt, vi såg måååånga stora stenblock. Vägen övergick i stig. Håll koll på kartan för markeringarna är inte alltid supertydliga.

Molnen hängde låga men släppte bara ifrån sig enstaka droppar.


Tallskog ger ett annat ljus än granskog.

Grönt uppskattar mina ögon extra mycket så här i brun-gråa december. Bara 3 plusgrader och klar fuktig luft kan vara skönt det med.

En av skogsvägarna vi gick på. 

Det var däremot inte bara lättpromenerade vägar. Stigarna gick mycket över stock och sten och krävde ett och annat skutt.

De slingrade sig upp och ner längs slänter, mellan stenblock och förbi fallna träd.
Vi gick den blå grytleden till den lilla sjön Svarta Gyl, sen vände vi tillbaka och tog den anslutande orangemarkerade leden ut ur Siggaboda naturreservat.
Där var vackert och vilt!
Dock varnades det för risk för fallande träd, så se upp!

Så här i december är det rätt blött ute också. Det kan göra det lite spännande att ta sig fram och man får böka sig igenom närliggande terräng då och då, om man gillar att ha torra fötter.



Svarta Sjön.

Svarta Gyl.
Efter Svarta Gyl gick vi alltså en oranemarkerad stig ut till en parkeringsplats med en informationstavla om Siggaboda naturreservat.

Vi gick sedan en liten bit längs asfaltsvägen, österut och tog sedan små skogsvägar bort till Skvaltkvarnen i Farabols norra kant.

Sen blev de små skogsvägar långs ån och över en bro. Tillbaka till bilen.

Vid den gamla skolan fanns en nyfikem, men väldigt vänligt sinnad, gås.

Grytleden är blåmarkerad på denna karta. 13,5 km är hela. Bilden kommer från  http://farabol.se/Turism-vandring.html

Vi gick som den lila linjen ungefär.
Flygplanet = Flygkraschstället
Bergen med vatten = Väldigt utmanande leder i Siggaboda naturreservat
Huset = Skvaltkvarnen
P = parkering vid den gamla skolan, (en liten vit skylt finns vid vägen som pekar ut den)


Siggaboda naturreservat

Här är vår runda på den stora kartan.

Stor karta. Grytleden går från Farabol i kartans sydöstra hörn till Södra och Norra Grytsjön uppe i nordvästra hörnet.
En dag när det är ljust längre, jag inte har dottern med och det är lite mindre blött då ska jag gå hela Grytleden. Längtar redan!

Längd: ca 7 km
Tid: 4 timmar med mycket fika och utforskande
Vandringstips: karta behövs, delvis utmanande leder, det är blött i markerna i december, njut av skog, sjöar och stenblock, utedass finns vid skvaltkvarnen, ut och njut!

Gott slut på 2020 gott folk!
☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆
Snart börjar ett nytt vandringsår!



onsdag 23 december 2020

Hallaröd

Hallaröd
En egenpåhittad runda på mestadels skogsvägar lille julafton

23/12 2020
För första gången på evigheter kikade solen fram!
Sånt måste firas med en liten vandring så klart.

Jag ställde bilen vil Allarps bjär naturreservat strax utanför Hallaröd.
Om du inte varit i naturreservatet rekommenderar jag det. Fina, branta, gamla rester av vulkaner.
Men jag har redan varit där, så jag valde att gå västerut lite och sedan norrut. 

Det är helt magiskt så mycket vackra färger det finns mitt i vintern, bara solen skiner lite så att man ser dem.

Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på dem som befinner sig längre norrut i vårt avlånga land och får se gnistrande snö. Här i Skåne är det rätt likt oktober fortfarande. Fast det kan ju också vara fint på sitt sätt.

I min lilla runda ahde jag valt en liten chansning. En gammal skogsväg slutade i en vändplan och sen var där ca 300 meter tills nästa väg började. Min chansning på att det skulle gå att ta sig emellan dem lönade sig. Det var dock lite, lite krångligt pga tät skog en bit, men sen ordnade det upp sig. 
Om du ska gå offroad i skogarna häromkring föreslår jag att du kikar på höjdkurvorna. På backarna går det bra, i dalarna finns en massa breda diken och kaddiga partier.

Wow så grönt!
Jag älskar grönt och saknar blanden från de att de faller tills nya slår ut. Så det är underbart med lite mossig granskog på vintern.

Jag vände mig om ideligen, för jag gick ju norrut och de fina solstrålarna ju kom söderifrån.

I norra delen av min runda blev det lite landsvägsvandring.
Inte superkul, men rätt mycket utsikt, en glad postbilschaufför som vinkade, en spanande glada och lite skyltar piffade till det. 
Snälleröd lät gulligt.
Och tydligen passerade jag från Klippans kommun in i Höörs kommun vid en å.

Jag vet inte vad det står, men fin var den!
Står vid ån vid kommungränsen.

Nu var det visst slut på solskenet.
4 fuktiga grader gjorde det skönt att gå i granskogen där det var vindstilla.

Ett stilla duggregn drog förbi.
Det var lite som att befinna sig i ett moln.
Skönt med regnjacka.

Hade släpat med mig lite torr ved hemifrån, så det blev en liten lunchbrasa trots fukten.
Brasa, blöt skog och tystnad.
Så borde man äta lunch varje dag!

Det kan bli lite småmörkt i skogen även mitt på dagen.
Träffade inte på några människor och de enda djuren jag såg hade vingar.
Men det måste ha funnits vildsvin ganska nära på ett ställe för jag kunde lukta dem.

Det är något rofyllt med gamla stenmurar som fått ligga orörda länge och täckts av ett friskt lager av mossor och lavar.

Och så kom jag ut till den södra delen av rundan och följde grusvägen bort till bilen igen.

Det visade sig att jag glömt ljuset på. Men jag hade turen på min sida och bilen gick att starta. Vilken tur!

Jag gick så här ungefär.
Den prickade biten var den som var helt offroad.


Längd: ca 14 km tror jag
Tid: 3,5 h
Vandringstips: skriv ut kartor och studera i förväg, rita ut och mät din runda, kika på höjdkurvor och vattendrag och inse att det ändå kommer överraskningar, våga gå dina egna vägar och ge dig ut ensam, ta med kompass och fika och vinka på lantbrevbärare. Ut och njut!

 

söndag 13 december 2020

Söder om Sturup

Söder om Sturup
Stora fåglar med både fjädrar och plåt

13/12 2020
Lucia 2020.
Vi, min dotter och jag, åt mysfrukost med luciafirande följt av äventyrare på TV. Sen packade vi ryggsäcken och gav oss av på vårt egna lilla luciafirande.
Om man vill få med sig en 16åring ut så får man anpassa sig lite...

...så dagen skulle ha temat "flyg".
Vi satte bilen vid kyrkan i byn Nötesjö. Den ligger precis norr om väg E65, söder om Malmö airport - Sturup - MMX.

Sen gick vi en bit norrut längs den asfalterade vägen innan vi svängde öster ut in på en grusväg förbi gulliga hus. Vi följde vägen genom ett litet skogsparti tills vi kom fram till en avtagsväg med en bom över. Där svängde vi in, norrut, och skogen öppnades upp mot ängar.

Nu började man se tydliga tecken på att vi var nära en flygplats.
Vägen fortsatte längs inflygningsljusen ända fram till staketet som omgärdar själva flygplatsen och banan.

Något stort flög upp från marken.
Det visade sig att det stora just suttit och börjat på sin lunch, en hare.

Bilden är jättedåligt, men upplevelsen var fantastisk!
Det som lyfte var en stor, vacker havsörn!
Vi var ganska nära, men mobiltelefonen hade lite svårt att hänga med.
Den var jättestor och svepte iväg på magnifika vingar. De vita sjärtfjädrarna syntes tydligt.

Mindre ovanliga, men desto mer nyfikna var ett gäng kor som kikade på oss från en närliggande hage.

Om vi såg några plåtfåglar? Jodå. Trots att de flesta plan står på marken i dessa pandemitider fick vi se två inkommande och två lyftande plan samt en helikopter som brummade iväg.

Innanför staketet körde flygplatsens egna bilar och skrämde bort fåglar. En förare undrade nog vad vi sysslade med, men hon vinkade glatt när hon såg att vi var vandringsklädda och höll på att fixa lunch.
Men det kändes konstigt när väktarbilar kör på de små grusvägarna vi gick på, även om man faktiskt får gå där och de bara kör mellan olika små elektriska stationer och kolla upp att allt fungerar och är ostört där.

Denna bild blev inte heller bra, men de mörka fläckarna var faktiskt en stor flock dovhjortar. En hjort var vit, men den syns tyvärr inte på bild, och de andra var allt från nästan svarta till ljust bruna.

Utsikt ner mot Björkesåkrasjön där svanarna och andra fåglar förde liva av och till.

Vårt lunchställe.
Här lagades det nudelsoppa med morötter och åts lussekatter. Lussekatterna fick ligga på trangiakökets lock över soppan en stund, sen blev de varma och goda.
Luciadagens väder bjöd på gråmulen himmel, nästan ingen vind, gott om fukt och sex plusgrader. Då är det gott med soppa!

Efter vår lilla runda upp längs flygbanans östra sida vände vi söderut och gick ner runt den södra änden igen.

Vi valde en annan grusväg tillbaka till asfaltsvägen och träffade på en stor, lös, brun hund. Den var dock snäll.
Sen vandrade vi söderut genom Nötesjö och kikade på de boendes juldekorationer och ljusslingor i trädgårdarna.
Vid den sista lilla sjön lyfte en ståtlig häger, en man stod stilla på en brygga och fiskade och det luktade brasa från en trädgård.
Mysig dag!

Så här gick vi enligt "mät din runda".
De små grusvägarna finns med på Naturkartans karta.

Längd: nästan 1 mil
Tid: vi var ute i fyra timmar, men vi åt ju lunch och spanade efter plan
Vandringstips: ta med kikare, gå in på flightradar24 och kolla när planen ska gå/komma, lyssna på piloternas och kontrolltornets kommunikation (fråga mig dock inte hur, min dotter kan det där), här finns troligen mycket vildsvin också eftersom det var bökat på flera ställen, ta med hunden, fika och flygentusiaster