onsdag 23 juni 2021

Friseboda och Dunderbäcken

Friseboda och Dunderbäckem
Två olika naturreservat i östra Skåne på en dag

23/6 2021
Jag valde att starta i Friseboda naturreservat.
Läs mer på


Friseboda sträcker sig längs havet i Hanöbukten men sandyner, skog och hav.

Men jag valde att börja gå inåt land. Jag gick till Olseröd och där svängde jag in på en cykel- och gångbana som måste ha varit en järnvägsbank. Där nere är Friseboda och kusten.

Efter ett tag kom jag till Dunderbäckem naturreservatet. 
Vilket underbart namn!

Här var det magiskt vackert!
Måste komma tillbaka och utforska mer.

Sen knatade jag förbi Degeberga-Widtsköfle golfbana, som mest såg ut som en sväng i sommarhettan.

In i skogen.
Passerade en bit från Vittskövle slott (privatägt, men fint om man vill ta en extra sväng).


Marken här är sandig.
Där det finns sand finns det tallar.

Underbar skog.

Jag gick in till kanten av byn Vittskövle och vidare in mot Söndre sand.
Dyner och skog.
Och en hel del flygfä denna dag...

Hade tänkt köra en tvådagars vandring, men en allergisk reaktion tvingade mig att styra mot bilen. 
Röda glador 
höll mig sällskap.

Så jag gick österut.

På kvällen ser man mer djur.
Här är ett av rådjuren jag mötte.
Såg även harar, igelkottar och massor av fåglar.

Det blev en heldag på ca 30 km.
 
Gick den lilamarkerade sträckan plus några avstickare.

lördag 19 juni 2021

Perstorps dammar

Perstorps dammar
Fågelskyddssjöar i lummig skog

19/6 2021
Så var det dax igen!
Ett område jag sneglat på ett tag skulle besökas.
Inga naturreservat denna dag, men fågelskyddsområden skulle vi gå längs kanten av.

Vad är det med vatten som gör att vi söker oss till det?
Hav, forsar, älvar, åar och sjöar
de har en dragningskraft.
Kanske är det en uråldrig instinkt.
Behovet av vatten.
Dryck och källa till föda.
Vad vet jag.

I vanlig ordning hade jag laddat ner kartor från lantmäteriet, tejpat ihop utskrifterna, ritat en runda och mätt kilometrarna.
Koll på läget.
Vädret rår jag däremot inte på.
Det skulle visa sig bli en solig dag med dryga 30 grader i skuggan.

Vi gick mest på små grusvägar. Ofta med bom över och helt folktomma.
Några av de mindre "vägarna" har nog mer varit vägar för några år sedan. Spåren syntes, men gräset var högt och björksly täckte sikten stundtals.
Lite härlig och mer spännande vandring.

Vi gick under stora lärkträd, mellan granar och i lövskog.
Och passerade flera sjöar.

Namn som Vattenmätarvägen stod på de få blekta skyltar vi passerade.

Mätte/mäter man vatten här?
Inte vet jag.
Men byggnaden var utrustad med både texten LARM och en rostig gammal brevlåda.

Den vackraste sjön jag sett.
En av områdena med fågelskydd som man inte får beträda från 1/4 till 15/7
för här häckar bland annat fiskgjuse och storlom. 
Men vägen går precis i kanten av sjön, så därifrån kan man se området. 

Det fanns massor av näckrosor och små, små grodor i sjön.


Lite mer fd väg. Inte så dumt att vara TBE-vaccinerad, men tog en kik på benen efter fästingar ändå när vi lämnade gräset.

Dagens största väg (bortsett från den asfalterade vi korsade).

Det var en varm och svettig runda.
Men jättefin!
Förutom dagens medvandrare, Margit, var det väldigt få människor i dessa trakter. De få som vandrade här, förutom oss, var ett gäng som försökte följa en av Hoffmanns böcker och var vilse.

Vår runda, ritad på min karta.
Siffrorna är kilometer, det blev 18.

torsdag 10 juni 2021

35 km - Söderslätt

 35 km
Söderslätt
När jag fått en idé som jag inte kan släppa och en utmaning för mig själv som jag behöver testa,
då måste jag prova
om jag kan!

Scrolla nu längst ner och läs uppåt!

Vidare på Skåneleden mellan fälten på slätten, förbi Gyllehögarna https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gyllh%C3%B6garna
och hem.
Nära busshållplats Karlsnäs (buss 145 som går mellan Trelleborg och Svedala, som sedan båda har pågatåg).

Det tog mig ca 8 timmar, med lunch och middag.
Jag njöt hela vägen och kroppen höll.
Bara lite stel dagen efter, inget mer.
Underbart!
Och 35 km!

Rapsens blommor sjöng på sista versen.
Jag vandrade genom Västra Virestad, en charmig by med ett minimalt bibliotek (bokbytarställe) som får alla att le och blomsterprakt.

Jag vandrade över Domme.
Över väg 101, landsvägen som delar världen i Söderslätt och norröver.
Söder om landsvägen planar det ut och är bördit som attans.
Jag stannade i Fru Alstad för ett middagsstopp.
Där finns en fin toalett i ett litet hus vid kyrkogården, grillplats och vindskydd.

Och utsikt åt sydväst.
Några få regndroppar föll och gav lite svalka, variation och extra kraft.

Lite mer skog. Förbi Norra Lindholmens borgruin. Ut ur skogen. Med utsikt mot Svedala.

Sen bar det av en bit västerut, söder om vägen.


Till min lycka hittade jag en gångtunnel under E65-eländet vid Börringekloster. Folk kring 2 meter lär nog få ducka, men man slapp att sprinta över vägen.

Jag valde sedan att att knata över byn Nötesjö. Njöt av blommande syrener och en och annan fin trädgård. 
Nere vid Börringe kyrka plockade jag fram hörlurarna för lite toner med fart. E65an var full medbrummande fordon vid 16-tiden.

Vid Sturup, Malmö Airport, var värmen tryckande. Men molnen var på väg in från sydkusten med välkommen skugga. Ett och annat plan landade och polisens helikopter stannade precis på den portabla plattan som det var tänkt. Parkeringarna var ganska ödsliga i dessa pandemitider.


Detta skulle bli en vägvandring till största del. Mycket gick längs Skåneleden, men inte hela vägen. Jag hade planerat med https://mat-din-runda.aktivtraning.se/?_ga=2.9376509.997288247.1594471808-1213019649.1594471808 i vanlig ordning.

Jag slutade vid 12. Så 12,15 började jag gå söderut.
Jag lämnade snart Genarp och kom in i skogen. Hade tänkt ta en lunchpaus där, men antalet mygg gjorde att jag satsade på skogsbrynet istället.

Så jag bestämde mig med kort varsel.
Jag skulle gå från jobbet, hem.


Jag var tvungen att testa.
Kan jag gå 35 km?
Kan jag gå dem ensam?
Kommer jag orka fysiskt?
Kommer det göra ont?
Är jag tillräckligt mentalt uthållig?
Är det kul eller bara jobbigt?
Jag ville veta!