Naturreservat på Romeleåsen
Humlarödhus fälgar och Humlamadan och Körsbärsdalen
Skog, fälgar, utsikter, porlande bäckar och ett antal staket.
Jag parkerade vid Humlarödhus fälad. Där är en liten plats precis vid skylten för två bilar. P på kartan på bilden (länk via länsstyrelsen lite längre ner).
Fälad innebär ungefär grästuvor, buskar, träd, betesmark, koskit, lera. Jag följde Skåneleden längs hagens östra sida.
Kor som går i hagar där Skåneleden passerar är i allmänhet väldigt lugna och trevliga. Men håll avstånd för det är stora djur och de bor faktiskt där. Tänk om någon vandrade genom ditt vardagsrum...
Idag är det den första november. Det är höst, småregnigt, måndag och inte en kotte ute här förutom jag och djuren.
Fördelen med att gå på en ås är att det bjuds på vackra utsikter lite här och där.
Efer fäladen gick jag längs Skåneleden en bit till, förbi kanten av en golfbana och in i en liten björkskog. Där svängde jag av leden på en liten stig och gick sedan vidare på Enbärsvägen mot Södergård.
Nära Södergård tog jag en gammal skogsväg in mot Humlamadens naturreservats sydöstra hörn. Där fanns ingen stätta tyvärr, så det fick bli till att kliva över staketet.
Humlamaden var ett fint naturreservat. Läs mer om platsen på https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/naturreservat/lund/humlamaden.html
Här höll jag tyvärr på att snubbla över ett dött får som gömdes bland höstlöven.
Men just i naturreservat känns det ändå ganska okej, livet kommer och går och överallt finns träd som gått hädan och befinner sig i olika stadier av nedbrytning. Det är naturens gång.
Jag såg på länsstyrelsens karta (länken ovan) att det skulle finnas platser med fin utsikt, så jag styrde kosan dit. Solen kikade fram och kompenserade för de sticksiga snår jag råkade kliva in i.
Sommari all ära, men höstens färger och den friska luften är snäppet bättre.
Den utlovade utsikten var magisk! Undrar hur många mil man ser?
Jag lämnade Humlamadens naturreservat med ännu ett staketskutt och tog mig nedåt på en fyrhjulingsväg, tror jag. På så vis hamnade jag vid adressen Humlamaden 544 (vägen i sig verkar inte heta något). Skrämde tyvärr ett rådjur som vilade i skogskanten och blev själv halvt ihälskrämd när den for upp bara 2,5 meter från mig.
Sen strövade jag genom byn Humlamaden norrut och hälsade glatt på alla hundar som noterade min förbipassering.
Strax efter sista huset vek jag av åt vänster in i skogen på en stig. Det mesta av stigsystemet syns i appen all trails kartor (gratisversionen) eller på "mät din runda"
En bit följde jag ån som passerat Skogmöllan på stigen jag valt, sen kom jag ut på en grusväg. Jag gick höger och fyllde vägen en bit, innan jag svängde av åt vänster och förbi en vägkedja in i skogen på en liten skogsväg.
Vägen gick till en stor metallgrind, men bakom en buske fanns en fin stätta att ta sig över istället. Här kom man in i Hasslemölla fälad och om man följde stigen kom man fram till kända Körsbärsdalen.
Uppe på kanten till Körsbärsdalen passerade jag ännu en stätta och fick se fina svampar under ett träd.
I Körsbärsdalen såg körsbärsträden inte så tjusiga ut i novembervädret.
Men duggregnet höll besökare borta och därmed mötte jag istället en väldigt tjusig herre - en dovhjortshanne med stora fina horn.
Ner för slänten var det ganska halt bland gegga och löv.
När jag kommit upp på vägen vid Enelyckan följde jag den söderut. Vid gården Eneberga hade jag turen att se en stor flock dovhjortar. Tyvärr klarade inte min mobilkamera avståndet så bra, men tittar du noga, strax ovanför kons rumpa, set du kanske den brölande hannen. Damerna verkade föga imponerade och betade på. Dovhjortarna hade skiftande beuna färger, men en var nästan svart och en var vit. Inte helt ovanligt i dessa trakter.
Jag tog mig över en skogsdunge och en höäng och bort till nästa stängsel. Denna gång var det för att ta mig in, på golfbaneområdet. Väl där följde jag lite gångar och passerade denna bergssida. Sen föjde jag Skåneleden en bit igen.
Skåneleden ledde mig upp på ännu en utsiktsplats.
Att ta sig över golfområdet var dagens utmaning. Se upp.
Jag hittade en stätta för att ta mig tillbaka in i Humlarödshus fälads naturreservat. Hittade en skylt som passerat bäst före datum.
Tillbaka inne bland korna har viss konsekvenser i november - gegga och djupa kospår. Dessutom var det ganska blött och en del koskit, så det gäller att se var man sätter föttena föutom att se efter var koflocken håller hus för tillfället.
Tillbaka vid bilen.
Så här färdades jag.
En vacker, men lite utmanande och geggig runda på 11,7 km (och 271 höjdmeter enligt all trails).
Mycket stig, en del grusväg och en hel del off trail.
