Svedala - Karlsnäs en tur genom Söderslätt
En kollektivtrafiksvänlig vandring söderut längs små vägar genom lite skog och mycket öppet landskap, delvis läns SL2
23/6 2020
Vad gör man när bilen tvunget vill på service och det är hemestersommar de lux i landet? Jo, man lämnar bilen och travar iväg så klart.
Jag startade därför i Svedala denna gång. Till Svedala kan man ta sig med de fina lila pågatågen eller med de gula länsbussarna från Lund eller Trelleborg. Om man startar från Svedala Station så blir turen en liten bit längre än min.
Från Svedala kan man välja att gå på Skåneleden SL2 direkt, men jag valde att gå österut först istället. Jag följde vägen genom byn Tittente strax norr om tågspåret
Efter byn svände vägen lite norrut en kortare bit, upp möt väg E65. Strax innan man kommer fram till den finns en gul liten skylt med en cykel på som pekar höger in på en grusväg. Där svängde jag in.
Grusvägen svänger upp och går längs den livligt trafikerade vägen en bit. Inte så jättecharmigt just där tyvärr. Fick bli en podd i öronen för att slippa bruset.
Jag gick tills jag var nära rastpatsen vid E65an (ett staket emellan dock).
Där valde jag att gå in på en intressant liten övervuxen skogsväg. Om man inte gillar högt gräs (vet att en del är känsliga för det) fortsätt på grusvägen istället så kommer du ut på samma väg som jag kom ut på sen fast lite längr norrut bara.
Jag passerade två fula 3G-master, men annars var det lummigt och fint i skoagen. Vägljudet tonade bort och fåglarna kvittrade glatt.
Skuggan var skön denna varma sommardag och jag passade på att njuta av den eftersom jag visste att jag senare skulle ut på slätten.
Sådär, ute på asfalten igen. Och nu var det dax att vända söderut.
Turens första stopp berodde på bommar som sakta gick ner och sparrade vägen, när de fälldes upp fortsatte turen södeut.
Jag passerade denna skylt, sidan om det finns det lite mer information. Om vad? Jo borgen vid Lindholmen. Det finns en stig ut till den plats där denna historiskt betydelsefulla borg legat för den som är nyfiken. Jag hoppade över denna extratur eftersom jag varit där tidigare och har ett lite svalt historieintresse.
Nu började skogen ta slut. Istället böljade ängar längs vägen.
Härifrån var utsikten fin, fast det syns inte på fotot. Hur som helst en fin liten allé.
Nytt och gammalt i en ritkigt ful kombination faktiskt.
Norra Lindholmen.
Eftersom jag gick längs vägen vid Norra Lindholmen lagom till när folk körde hem från jobbet var där en hel del trafik på den något bredare asfaltsvägen. Så det var skönt att svänga in på grusvägen mot Domme. Lugnet infann sig snabbt igen.
Ett stort fällt med honungsört i lila blom. Humlorna surrade vilt däri.
En liten bit längre fram låg Domme, där anslöt jag till SL 2.
Nu var det slut på ängar med vajande gräs och slåttrat gräs på tork i solen. Välkommen in i odlingslandskapet!
Jag var nöjd med mitt beslut att starta min vandring vid 15-tiden och gå på eftermiddag kväll, för solen gassade verkligen. Här ute finns i stort sett ingen skugga. Såå solkräm och mycket vatten är att rekommendera. Går man inte här en högsommardag rekommenderar jag en vindjacka, där det inte finns skugga finns nämligen inte heller lä mot vinden.
Nu var det inte mycket små backar kvar, jag var nu nära väg 101 som även heter Landsvägen. Och söder om Landsvägen ligger slätten. Gnolandes på Edvard Pärssons "jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv, och sett människor komma och gå" korsade jag Landsvägen.
Nu kom jag till Fru Alstad. En liten by, med ett ganska nytt vidskydd och grillplats a la Skåneleden. Perfekt för ett middagsstopp!
Efter lite mat (så hilma gott det är med gröna oliver svettiga dagar) och lite luftande av tårna var det dax att knata vidare.
Vindskyddet ligger precis före Fru Alstad kyrka. Sidan om vindskyddet finns ett litet uthus, som jag antar tillhör kyrkan och i det fanns toalett och vatten. Perfekt för att fylla på vattenflaskorna.
Färden fortstte söderut. Lite smålinkandes eftersom jag lyckats stuka till en tå vid vindskyddet när jag var barfota. Klantmaja!
Efter en bit vek leden in på en grusväg igen. Passerade en rad små gårdar. En av dem hade denna charmiga skylt utanför hästhagen.
I Västra Virestad, som är en väldigt pittoresk liten by (som hade det minsta "bibliotek" jag någonsin sett, en liten hylla under tak stort som en brevlåda) svalkade jag fötterna i den lilla ån.
Solen gav inte upp utan strålade fortfarande från en klar himmel som långsamt började byta färger till kvällsskrud. Här svängde leden lite mot sydväst.
Sockerbetor i massor. Vete, korn, raps, småvägar och jären med pileträd dominerar det platta landskapet. En av Sveriges bördigaste odlignsmarker.
Efter att ha passerat utkanten av byn Fjärdingslöv var det bara en kort sträcka kvar. Det var min tå ganska tacksam för.
Jag passerade Gyllehögarna (bronsåldersgravar).
Jag hade valt att gå i gymnastikskor denna dag och jag tror att det var klokt, för kängor skulle bli lite väl odämpat på allt hårt underlag.
Framme!
Här, vid busshållplatsen Karlsnäs (buss nr 145 Trelleborg - Svedala) valde jag att avsluta min färd. Den hade varit lång och varm, det hade varit mysigt i skogen och bjutit på många milsvida utsikter.
Om man vill gå längre är det bara att fortsätta knata på längs Skåneleden, då hamnar man till slut vid Trelleborgs Central (där det finns bussar och pågatåg).
Så här gick min färd enligt Runkeeper (jag kör på gratisversionen).
Längd: 23 km
Tid: 5 timmar inklusive middagspaus
Vandringstips: dämpade skor, solkräm, mycket vatten, åk kollektivtrafik (håll bara avstånd, som vi lärt oss detta år), hundvänligt, vindjacka om det inte är supervarmt, vatten/toalett/vindskydd/grillplats (utan ved) finns i Fru Alstad, ut och njut!
