Lund till Torna Hällestad en bit av pligrimsvägen

Lund till Torna Hällestad - en bit av Pilgrimsvägen

Lättpromenerad sträcka med milsvida utsikter och viss informationsbrist

9/7 2020

Idag blev det pilgrimsvandring (helt otippat säger nog de som känner mig), en helt ny upplevelse - att långsamt vandra från kyrka till kyrka mellan byarna söder om Lund. Alltid kul att testa något nytt och få följa med när någon annan står för planeringen. Idag följde jag med en kollega ut på vandring.

Vid Kyrkorna kan man se dessa bokliknade informationstavlor och det gul och röda märket som sedan dyker upp lite här och där längs leden.

Det finns flera olika del-leder, ibland har de samma sträckning som Skåneleden en bit och ofta följer de små vägar.

"Pilgrimsvägen Skåne Blekinge är en del av del långa väg som binder samman vallfartsorterna Santiago de Compostela i Spanien, Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge."

Vi fuskade lite och startade vid utkanten av området Linero i Lund. En cykelväg, till en liten väg och sedan söderut.

Ut på en lång spikrak grusväg i det återvänande sommarvädret.

Redan här såg man långt åt väster. Malmö skymtade där borta i horisonten.

Vägen övergick till stig och segade sig upp för en lång backe.

Uppförsbackar tenderar att vara värda besväret. Det är helt omöjligt att se på denna usla mobilkamrabild, men vi såg nu längre än skånes västra kust, Danmark fanns där långt bort i fjärran.

Passerade en bergtäkt vid Hardeberga där ett vattenfyllt dagbrott långt där nere såg inbjudande ut. Inbjuden var man dock absolut inte. Och något verkade lite underligt i ledmarkeringsvalet på denna plats...

Hardeberga kyrka var en liten (allt är relativt) byggnad.

Sen knatade vi förbi Rögledammar (utan att se dem) och lite hästar och så in i Billebjer naturreservat.

Från berget är utsikten i sydväst vacker.  Skogen där framme var nästa mål på vägen...

Dalby Söderskog, en fin men pytteliten nationalpark. Om det finns troll så bor de nog där i ihåliga stammar och filar de gamla förvridna, döda ekgrenarna under nätterna. 

Om man vill gå en LITEN runda kan man åka dit bara för att gå där, barnvagnsanpassat och väldigt charmigt, med fikabord och utedass vid parkeringen.

Läs mer på deras sida HÄR.

Nästa anhalt var Dalby och den jättegamla kyrkan där.

Om jag förstod det hela rätt var den ursprungliga delen från 1000-talet och sedan har den bytt skepnad ett antal gånger genom åren.

Denna relativt lilla kyrka hade väldigt högt i tak. Måhända att det beror på att kyrkan varit betydligt större till ytan i sina praktdagar före skånska kriget.

Förleds inte att tro att alla sträckor var supercharmiga, en och annan kortare sträcka gick på tråkvägar.

Men det mesta av sträckan var vacker. Efter Dalby gick vi ut på den gamla järnvägsbanken och följde den...

...en bit förbi den forna stationen i Torna Hällestad.

Väl framme vid Tona Hällestads kyrka var i i mål för dagen...

...men passade på att kika på de runstenar som använts i bygget av kyrkan.

Vi gick som de blå markeringarna visar. Kartan är inte så bra och vart vimplarna kom ifrån vette katten, men mer information om Pilgrimsvägarna, kartor och beskrivningar hittar du på deras hemsida HÄR.

Längd: ca 17,5 km

Tid: 6 timmar i sakta mak och med två fikastopp

Vandringstips: skutta av leden och gå genom Dalby Söderskog, dämpade skor är att föredra (mycket grus och asfalt), bada i Billebjers gamla stenbrott, håll koll på kartan för markeringen är betydligt sämre än på tex skåneleden (använd länken i inlägget), kikare och karta kan vara kul vid alla utsiktsställen, ut och njut!

Paddla och vandra vid Stockamöllan

Paddla och vandra vid Stockamöllan

Paddla på en magiskt vacker å och vandra sedan tillbaka längs små slingriga vägar

26/6 2020

Idag hade jag och min dotter en heldagsutflykt.

I sommarvärmen var det perfekt med en kombination av vatten och sol, men ligga på stranden och stekas passar ingen av oss så vi valde en mer fysisk aktivitet än strandhäng.

Vi åkte till Kanotscentralen i Stockamöllan, där hade vi bokat en kanadensare för en en dags paddling. Vi startade klockan 09.00 med att låna paddlar i lagom längd, flytvästar, få en kort genomgån om rutten och en karta och sen bar det iväg.

Vi paddlade norrut på Rönne å (man får bara färdas i den riktningen, alltså i vattnets färdriktning). Mestadels var vattnet väldigt lungt, vi skulle bara passera några små, små forsar (och om man fastnar där, som vi gjorde i den ena är det bara att hoppa av och ge båten en knuff för just vid forsarna är det riktigt grunt). På sträckan fanns ett lyft, det innebär att man tar upp båten och bär den en kortare sträcka (60 meter i detta fall), rätt tungt, men i sig ett litet äventyr. Där vi bar båten passade vi på att äta lite av vår medtagna fika innan vi paddlade vidare.

Aldrig tidigare har jag sett så många sländor! Både dessa stora trollsländor och mindre skimrande blåsvarta flög omkring i åkanterna längs hela sträckan. En av de vackra varelserna passade på att vara fripassagerare en liten stund.

Längs åns sidor finns lummig grönska. Ibland hänger trädens blad ut över vattnet, ibland kantas ån av vass och på en del ställen av betesmark med lungt mumsande kor. Vi träffade på flera änder och några av deras små duniga ällingar. Ibland var vattnet alldeles spegelblankt och man kunde se dagens få moln speglas i vattnet där näckrosor och sjögräs växte.

Vi passerade Natthall, en plats på en urgammal vulkan, som numera mest är som en klippa. Den passerar man när man går Skåneleden i dessa trakter och ofta har jag stått där uppe och längtansfullt tittat ut över slingrande Rönne å och tänkta att jag också skulle vilja paddla där en dag. Idag var jag där på ån, äntligen. 

Efter att ha dragit upp kanoten vid Djupadals mölla (där man lämnar den för upphämtning av uthyraren om man endagspaddlar) och fikat lite till (utflykter med barnkräver att de är mätta och belåtna om de ska orka kämpa lite) gav vi oss av till fots.

Man rekommenderas att köra ut en bil för hemfärd, men jag är bara en vuxen med en bil. Man kan även ta taxi, lite främmande tanke för min del) eller cykla (om man släpat dit sina cyklar först vill säga. Men varför krångla till det? Jag kikade på google maps och bad den hitta en rutt att gå från Djupadals mölla till Kanotcentralen Stockamöllan och vips fick jag ett förslag på en tur på ca 12 km, Klart gångbart.

Vi vandrade längs små, små asfaltsvägar och grusvägar. Genom skog och längs ängar och hagar. Lättpromenerat, så det dög fint med sandaler och tur var det när temperaturen envisades med att hålla sig runt 30 svettiga plusgrader.

Tillbaka i Stockamöllan etfer en lång, varm, fin och härlig dag. Lite lagom möra i alla delar av kroppen, utom örsnibbarna kom vi fram till.

Och väldigt nöjda.

Dagens rutt utritad.

Längd: ca 1 mil paddling (3-4 timmar) och ca 12 km vandring (ca 3-4 timmar) inklusive lite fika stopp. 

Tid: Vi startade 09.00 och var tillbaka vid 17.00, så totalt 8 timmar

Vandringstips (och paddlingstips): det finns toaletter/utedass vid start, vid lyftet en bit in i paddlingen, vid Djupadals mölla parkerng och där Skåneleden som går längs vägen svänger in i ett litet naturreservat (en liten bit in i skogen), medtag gott om fika, mat och snacks (det går åt mycket energi), ta med solkräm och massor av vatten (man sitter mycket i solen i båten och vägen tillbaka går söderut efteråt), lägg mobilen och bilnycklarna i en plastpåse så slipper du oroa dig för dem när du paddlar, när du bär båten - ta en åra och trä in genom snöret man bär i och lyft sedan i åran så gör det mindre ont i fingrarna, Ska man bära en kanadensare behöver man vara två som är någorlunda starka, som barn orkar det sannolikt inte, men det finns troligen fler som är ute och paddlar om ni behöver lite hjälp, spana sländor och njut!