Söder om Sturup

Söder om Sturup

Stora fåglar med både fjädrar och plåt

13/12 2020

Lucia 2020.

Vi, min dotter och jag, åt mysfrukost med luciafirande följt av äventyrare på TV. Sen packade vi ryggsäcken och gav oss av på vårt egna lilla luciafirande.

Om man vill få med sig en 16åring ut så får man anpassa sig lite...

...så dagen skulle ha temat "flyg".

Vi satte bilen vid kyrkan i byn Nötesjö. Den ligger precis norr om väg E65, söder om Malmö airport - Sturup - MMX.

Sen gick vi en bit norrut längs den asfalterade vägen innan vi svängde öster ut in på en grusväg förbi gulliga hus. Vi följde vägen genom ett litet skogsparti tills vi kom fram till en avtagsväg med en bom över. Där svängde vi in, norrut, och skogen öppnades upp mot ängar.

Nu började man se tydliga tecken på att vi var nära en flygplats.

Vägen fortsatte längs inflygningsljusen ända fram till staketet som omgärdar själva flygplatsen och banan.

Något stort flög upp från marken.

Det visade sig att det stora just suttit och börjat på sin lunch, en hare.

Bilden är jättedåligt, men upplevelsen var fantastisk!

Det som lyfte var en stor, vacker havsörn!

Vi var ganska nära, men mobiltelefonen hade lite svårt att hänga med.

Den var jättestor och svepte iväg på magnifika vingar. De vita sjärtfjädrarna syntes tydligt.

Mindre ovanliga, men desto mer nyfikna var ett gäng kor som kikade på oss från en närliggande hage.

Om vi såg några plåtfåglar? Jodå. Trots att de flesta plan står på marken i dessa pandemitider fick vi se två inkommande och två lyftande plan samt en helikopter som brummade iväg.

Innanför staketet körde flygplatsens egna bilar och skrämde bort fåglar. En förare undrade nog vad vi sysslade med, men hon vinkade glatt när hon såg att vi var vandringsklädda och höll på att fixa lunch.

Men det kändes konstigt när väktarbilar kör på de små grusvägarna vi gick på, även om man faktiskt får gå där och de bara kör mellan olika små elektriska stationer och kolla upp att allt fungerar och är ostört där.

Denna bild blev inte heller bra, men de mörka fläckarna var faktiskt en stor flock dovhjortar. En hjort var vit, men den syns tyvärr inte på bild, och de andra var allt från nästan svarta till ljust bruna.

Utsikt ner mot Björkesåkrasjön där svanarna och andra fåglar förde liva av och till.

Vårt lunchställe.

Här lagades det nudelsoppa med morötter och åts lussekatter. Lussekatterna fick ligga på trangiakökets lock över soppan en stund, sen blev de varma och goda.

Luciadagens väder bjöd på gråmulen himmel, nästan ingen vind, gott om fukt och sex plusgrader. Då är det gott med soppa!

Efter vår lilla runda upp längs flygbanans östra sida vände vi söderut och gick ner runt den södra änden igen.

Vi valde en annan grusväg tillbaka till asfaltsvägen och träffade på en stor, lös, brun hund. Den var dock snäll.

Sen vandrade vi söderut genom Nötesjö och kikade på de boendes juldekorationer och ljusslingor i trädgårdarna.

Vid den sista lilla sjön lyfte en ståtlig häger, en man stod stilla på en brygga och fiskade och det luktade brasa från en trädgård.

Mysig dag!

Så här gick vi enligt "mät din runda".

De små grusvägarna finns med på Naturkartans karta.

Längd: nästan 1 mil

Tid: vi var ute i fyra timmar, men vi åt ju lunch och spanade efter plan

Vandringstips: ta med kikare, gå in på flightradar24 och kolla när planen ska gå/komma, lyssna på piloternas och kontrolltornets kommunikation (fråga mig dock inte hur, min dotter kan det där), här finns troligen mycket vildsvin också eftersom det var bökat på flera ställen, ta med hunden, fika och flygentusiaster

Sövdeborgrunda (flygrundan)

Sövdeborgsrunda (flygrundan)

Ett flygfält, ett slott, mycket skog, några hus och en sjö

5/9 2020

Äntligen dax för en liten vandring igen. Som jag längtat!

Men först skulle dottern upp i luften. Hon hade en introduktionsflygning med Sjöbo Flygklubb bokad. Flygklubben ligger vid Sölvde, bara en bit från Sövdesjön, så när hon varit uppe i luften och spakat passade jag på att få med henne ut på en rundvandring.

Vid Sövdesjön finns några markerade leder (lila och vit och någon till), mellan Sövdesjön och Snogeholmssjön finns hela Snogeholms strövområde, Skåneleden passerar området och det är fint att gå oledat längs Sövdesjön, men jag ville se något nytt! Så i vanlig ordning hade jag printat ut kartor från lantmäteriet, tejpat ihop A4-sidorna, klurat, ritat ut en runda och försökt mäta den.

Så efter att vi följde vägen en liten,liten bit söderut från flygklubben vek vi av mot öster, in på en liten grusväg. Frrån grusvägen tog vi en avstickare på en gammal skogsväg som numera var mer en stig. Det var grönt och skönt även om hösten lurade lite i luften.

Rätt var det var for något förbi i ögonvrån. Precis vid skogskanten i norr fanns en travbana. Annars var det nästan stilla och det fanns tydliga spår överallt i marken av hjortspår och bökande vildsvin.

Vid Jägarehus fanns en glänta längs vägen. Där for det lilla flygplanet nära ovanför oss under sin inflygning till den lilla flygplatsen, som egentligen bara är en bana av grän och några små hus.

Efter att ha fikat på en skogskulle i rundans sydöstra hörn gick vi västerut. Vi passerade ett väldigt charmigt litet hus med målade grenar som dekoration runt de små fönstren.

Sen gick vi rakt in mot slottet och passerade mellan några av dess uthus.

Det pampiga gamla slottet med en riktig vallgrav runt gav sagofeeling. 

Om man vill veta mer om Sövdeborgs slott så finns det en informationsskylt i närheten av denna pråliga skylt.

Sen tog vi en liten stig, som nog varit en skogsväg en gång, Här hade hösten börjat sätta spår. Denna bit var lite svårframkomlig pga fallna träd, vill man inte gå där så kan man ju gå på vägen i stället.

Vi korrsade vägen som går förbi flygklubbe igen, denna gång åt väster och lite längre söderut. Vi svände söderut några meter längs vägen och sedan in åt väster längs kanten av en hage. Några kalvar hade rymt från hagen, så vi sjasade in dem igen och googlade upp en mailadress till en möjlig ägare och skickade ett snabbt meddelande (så att de kan laga staketet och så att kalvarna inte kan rymma ut på vägen).

De syns kanske inte, men där i buskarna är ett helt gäng med små ljusa kalvar.

Vi styrde stegen mot Sövdesjön och efter att vi vänt norrut gick vi en kort sträcka längs Skåneleden SL2 upp i byn. Vi passerade rakt över vägen, in på en återvändsgränd, som inte var en återvändsgränd om man går eftersom den fortsatte som en stig.

Stigen gick ut på ett gammalt hygge på en kulle. Där uppe stod vi och beundrade ett segelflygplan som tyst susade förbi en liten bit upp i luften.

Nu hade vi gått ca 8 km och var framme vid äventyrscampen. Som ett dagis för vuxna! Jag blev allt lite sugen på att utmana min höjdrädsla, men det fick bli ett annat projekt. Tanken var att vi skulle gått ca 3 km till i en loop åt väster, men jag orkade inte. Det skulle senare visa sig att jag var påväg att bli ordentligt förkyld och febris, men det visste jag inte då och var mest irriterad över att orken tröt.

Så vi valde att gå ut till vägen och norrut till bilen vid flygklubben. Det var en härlig liten runda, nästan folktom trots hyfsat väder.

När vi körde hemåt kom vi förbi Snogeholms strövområde, där var det packat med bilar.

Jag hoppas ni kan se lite på denna karta. Jag har ritat med lila där vi gick (plus den sista biten vi inte gick). Flygplatsen syns som en rosa-beige avlång rektangel på snedden i ovankanten av kartan. De kladdiga siffrorna på kartan är mina avståndsberäkningar, alltså ungerfärliga kilometer. Slottet ligger vid den lilla sjön i mitten av kartan och Sövdesjön är den som man bara ser en liten bit av till vänster. 

Längd: 8-11 km

Tid: 2,5-4 timmar

Vandringstips: kul att läsa kartan, det mesta av sträckan går på små skogsvägar, lättvandrat (förutom mellan slottet och vägen), oledat är mer spännande, här finns gott om vilt så ta med kikare, googla rätt på Sjöbo flygklubb om du vill upp i luften, kan vara lite vått/kladdigt på sina ställen, ta med fika, bygg ut utflykten med att titta närmare på slottet, flyga, bada i Sövdesjön, besöka musteriet i Sövde, bli inte rädd om det smäller lite för det finns skjutbanor i närheten, ut och njut!

Svaneholms tre naturreservat

Svaneholms tre naturreservat

En vandring genom tre naturreservat på tre olika sätt

22/8 2020

Jag har kommit på att jag älskar naturreservat. Det är veckert med fallna gamla träd och lite mer oordning än i planterad skog. Så jag bestämde mig för att kika på tre stycken, på en och samma gång.

Jag åkte till Svaneholms slott och ställde bilen på den stora parkeringen vid slottet.

Sen gick jag in mellan de gamla stallbyggnaderna och bort mot narturreservat nr 1 - Hästahagen. Hästahagen är en skogig kulle, så namnet är lite förvirrande.  

Här fanns inga stigar, men det fanns viltväxlar (stigar som uppkommer när de vlda djuren går där ofta) och de fungerar ju också.

Att gå oledat är lite härligare, lite mer spännande, lite geggigare och har ett och annat vackert träd "ivägen". Titta så vridet!

Färgerna, dofterna.

Mitt i skogen hittade jag en elefant.

Hade redan innan min lilla vandring bestämt mig för att ta med en extra påse att samla skräp i. Stiftelsen Skånskalandskap hade gjort ett inlägg i någon social media om skräpet folk lämnar efter sig i naturen, en perfekt påminnelse om att ta med den där påsen alltså.

I vanlig ordning blev jag smått förvånad över landskapet som inte alls är så platt och förutsägbart som man kan tro på avstånd. Det blev en del dikesskuttning.

Mat är alltid godare utomhus.

Läs mer om Hästhagen HÄR.

Ett av mina favoritträd - en härlig, stor gammal ek nära Svaneholmssjön. Nu var jag ute ur Hästhagen och påvär runt sjöns östra sida.

Svaneholms slott. Runt sjön går en bred och tjusig stig. Här kan man promenera finklädd och med barnvagn. Här är också betydligt mer folk än i Hästhagen. Jag stack nog ut lite i mina kängor.

Ännu en gigantisk gammal ek. De kan tydligen bli 800 år!

Solen kom fram en stund. Tjusigt ljus, men för värmens skull behövdes det inte denna varma och fuktiga augustidag. Det var en tropisk känsla.

Runt sjön går man inte bara på breda, tjusiga grusstidar. Man får även gå på breda fina spänger. Här var vi ofta när dottern var liten, turen runt sjön är kort och ett perfekt barnäventyr.

Jag valde att lämna sjöstigen och gick norrut på små skogsvägar. Såg en ekorre som samlade mat och trampade nästan på denna skönhet.

Naturreservat nr. 2 - Norrskog

Läs mer om den HÄR.

Skönt att komma bort från den välbesökta stigen runt sjön och ut i tystnaden.

Jag gick på små skogsvägar, trafikfria då de stängts med bommar. När jag kom till skogen kant hittade jag en stig som ledde in mellan några hästhagar.

Här fanns verkligen gott om hästar. Jag kom ut på en liten asfalterad väg genom delar av byn Stora Nällevad.

Jag följde vägen en bit västerut, tills jag kom till den här. Är det en stor julgranskula? Hur som helst gick där in en liten grusväg och efter en liten bit gick jag in på en stig som ledde tillbaka till skogen igen.

Efter att ha passerat vägen jag gått norrut på, denna gång söderut, tog jag en sväng västerut mot Havberg. Här fanns också charmiga gårdar och hus och många hästar. Sen svängde jag österut mot naturreservat nr.3 - Vassen.

Läs mer om den HÄR.

Här fanns en stig som nog varit färgmarkerad förr och som ledde genom skogen åt nordost, mot sjön igen.

När jag närmade mig sjön blev spåren av oförståndiga människor tydliga. Vi har allemansrätt, men glöm inte allamansskyldigheterna. Ta med skiten hem! Svårare än så är det inte. Se till att ha en extra påse i väskan eller i bilen som du kan slänga skräp i, så blir det enkelt. Plast försvinner inte. Och pappersförpackningar multnar inte på lång tid. Dessutom är detta djurens hem. Så ta hem och sopsortera!

Jag passade på att gå genom slottsparken den sista biten till parkeringen. Där fanns en och annan helgutflyktsflanerare, några lekande barn och ett brudpar som höll på att fotograferas. Och så jag i kängor. Skön blandning.

En sista utsikt över Svaneholmssjön för denna runda.

I vanlig ordning hade jag ritat ut min runda i förväg, på kartor från lantmäteriets utskriftsvänliga karta. Den kräver dock lite tejp och pyssel.

Så här gick jag = rosa.

Mycket hästar = hästsymboler

Slottet = kungakronan

Ett café = kaffekoppen

Som du ser kan man lätt välja att bara gå delar av min runda.

Kartan utan mitt kladd på. Från gratisversionen av appen lokalsinne.

Längd: ca 13 km

Tid: 3,5 timme

Vandringstips: lättpromenerat runt sjön, mindre folk och mer naturkänsla i Norrskog och Vassen och absolut finast men kladdigast var det i Hästhagen, tänk på att det är naturreservat (reglerna som gäller där kan du se via länkarna i texten), ta med skräpet hem, barnvänligt och hundvänligt (koppel på), runt sjön är det perfekt att gå även för små och gamla, ut och njut!