Linderöd - Bosarpasjön

Linderöd - Bosarpasjön

En tvådagartur utanför lederna längs skogsvägar och på landsbygd

2/4-3/4 2021

Under en av alla mina kart-kikar-kvällar noterade jag att jag inte varit så mycket vid Linderöd och sen dök ett par lediga dagar upp väldigt lämpligt.

Så jag körde till Linderöd och dumpade bilen på kyrkoparkeringen.

Jag hade ritat ut min rutt i förväg. Som vanligt använde jag Lantmäteriets 1:10 000 kartor. Det går åt en del skrivarfärg och tejp, men det finns ofta med stigar och okörbara gamla vägar och så ser man terrängen lite. Det finns säkerligen fina digitala lösningar att använda istället, men jag gillar att starta mina små äventyr med en papperskarta i handen och en suddbar penna.

Jag knatade genom Lilla Ylleröd och Loarp. Det var en mysig vårdag på landsbygden till en början och de lokala invånarna hälsade glatt.

Lite här och där fanns spår från gamla tider, det tycker jag är spännande.

På tal om spännande...

Hittade en liten, sliten stuga som jag kikade närmare på.

Den var öppen och välkomnande.

Och om man så önskade kunde man skriva i gästboken eller skriva en önskan på en tygremsa och hänga i trädet.

Den lilla stugan hette Tomtebo.

Stod en stund och läste på de blekta önskningarna som fladdrade i trädet.

En del genererade leenden, någon lockade fram en tår. 

Efter att ha passerat Kulturvägen närmade jag mig Bosarpasjön, men än syntes den inte.

Det blev ett lunchstopp i skydd i lä bakom ett gäng granar.

Solen hade gömt sig och det var lite kyligt att sitta stilla.

Sen tog jag en stor runda på småvägarna väster om sjön.

Och där dök den upp.

Det var en fin liten sjö.

Jag njöt av de gröna tonerna bland granar och mossa. Jag längtar efter vårgrönska.

Men än är lövträden bruna och kala. Fast småfåglarna kvittrar och påminner om att det snart blir grönt igen.

Tussilago.

Och ännu fler vårtecken.

Jag kom ut på asfalt vid Östra Häglinge.

Det var en väldigt liten och inte särskilt trafikerad väg. De få jag mötte vinkade vänligt.

Bosarpasjöns badplats vid Sjöviken.

Hit vill jag åka när det är varmare och testa vattnet. Men denna dag passerade jag bara.

Obs - man får ej campa här.

Jag passerade en hage full av lugna tackor och hoppsaskuttande små, söta lamm.

Sen vek jag av förbi sjöns östra sida.

Jag hittade en finfin lägerplats och solen kom fram igen.

Avnjöt en "trerätters" till fågelkvitter och en glittrande sjö.

Lite mysbrasa fick det också bli innan läggdax.

Jag hade gått 17 km med en hyfsat tung packning och såg fram emot min första solotältning utanför lederna.

Att sova ensam i skogen gick fint.

Lyssnade lite på Solosisters ljudbok om sydpolsfärden hon gjorde, sen sov jag gott bortsett från att grågässen väckte mig ett antal gånger med sitt oväsen.

Johanna Davidssons ljudbok finns att köpa och ladda ner HÄR.

05.37 vaknade hela fågelkören och jag med.

Njöt av soluppgången denna stilla, men kylslagna morgon.

Det var strax under noll grader.

Jag gav mig av mot öster.

Solen steg sakta och värmde upp mig...

...och smälte isen från natten.

Det visade sig bli en ljuvlig förmiddag!

Någonstans här, på denna minililla väg mellan stenjärena, krånglade jag av understället. Fick även klätter av vägen när två damer i 85-årsåldern kom puttrande med bil och släp på den trånga vägen.

Tillbakavägen gick genom Åkarp och Tottarp och slutligen via de blå spåret i skogen strax norr om Linderöd.

Dag två blev ungefär 10 km och eftersom jag och fåglarna gått upp tidigt hann jag hem med god marginal till påskmyset.

Kväll vid sjön.

Morgon vid sjön.

Min rutt inritad i mätverktyget Mät din runda.

Längd: 27 km

Tid: 25 timmar (start 10.00, tillbaka 11.00 dagen efter)

Vandringstips: mycket småvägar, mest skog men också landsbygd, ta med badkläder, kika efter ruiner, hälsa på lokalbefolkningen, öronproppar är bra om gässen är där, ta med allt hem igen, ut och njut!

 

Lilla Rödde-runda

Lilla Rödde-runda

 En vårvandring i en krummelur, med bäckar, skog och hjortar

25/4 2020

Så var det dax igen för en liten vandring!

Efter en vacker solig vecka med lövsprickning var det rätt mulet till en början. Men vad gör det.

I dag blev det en sväng utanför alla leder. Ännu en egen påhittad runda.

Först lite stig, sen lite gammal grusskogsväg.

Körsbärsträden blommar och naturen är som allra vackrast nu, mellan hägg och syren.

Vårljuset som jag längtat efter hela vintern och en värld i klara färger igen. Så härligt.

Bitvis var denna runda lätt traskad även om den var nästan helt asfaltsfri.

Men visst, några små hinder gör det intressantare. Här var det dock lätt att runda de fällda träden. (Se trädet på kartan).

Harsyran blommade.

Sen glömde jag ta bilder, för det blev lite mer intressant. Det visade sig nämligen att det jag tolkat som en bom var en rejäl låst grind med tillhörande högt staket. Vid gården Stampen. (Se den röda markeringen på kartan, det orange föreställer staketet.) Så det gick inte att passera där. 

Vi valde då att följa staketet söderut. Utan stigar, genom skogen. När vi nådde ett hus valde vi att gå precis utmed staketet, mellan det trädgården. Ett litet skutt över ån, in bland träden igen och där hittade vi en liten bro. Vi gick över den och var då nära nästa hus och kom ut på en väg vid Stora Rödde.

Genom byn. In vid gårdslängorna av murad sten, bort till staketet med ännu en stor grind och...

...denna spännande ingång att gå igenom.

Äntligen på andra sidan staketet!

Här fanns breda skogsvägar och hjortar.

Vi var inne i ett hägn. Men hjortar är fina och lite skygga och jag blir bara glad när jag ser dem. Inga läskiga tigrar bakom staketet alltså. Området tillhör sannolikt Simontorp Säteri.

Vid Avelsbäcken gjorde vi ett fikastopp. Idag var vandringssällskapet en vän, som också tog foto på den glittrande lilla bäcken.

Jag passade på att svalka mina bleka fötter.

Björkarnas skira grönska är så fin!

Här var som små raviner i landskapet. Det syns knappt på bild, men jag gillade dem.

Vi gick ut ut hägnet genom samma märkliga, rostiga grindanordning som vi gick in, sneddade genom Stora Rödde ner mot Lilla Rödde. Sista biten gick vi i en liten extra böj bara för det var så härligt.

Den mulna förmiddagenn blev till en solig och fin vårdag.

Rundan enligt min Runkeeper.

Det var mellan kilometer 5 och 6 på kartan vi gick längs staketet.

🚙 = parkering

🌳 = fällda träd över vägen

⛔ = låst grind

🦌 = här såg vi hjortar

🌀 = den rostiga grindanordningen

Längd: 11,8 km

Tid: 3 timmar

Vandringstips: det är väldigt vackert i detta område, men staketen gör det lite lurigt att lista ut var man kan ta sig fram, spana hjortar, på några ställen kan man se att man är på en ås (utsikt), njut av bäckarna.

Har gått en annan runda tidigare i år med bilen parkerad på samma ställe, kallade den Blentarprunda.

https://minavandringar.blogspot.com/2020/02/blentarprunda.html?m=1

Blentarprunda

Bentarpsrunda

Rundvandring från lilla charimiga Lilla Rödde, via skåneled, småvägar och lite hittepå genom skog, förbi åar och sjöar 

17/2 2020

Snålblåst på 14 m/s i medel och hotande regnskurar i fedruari. Toppenväder att vara ute i om man vill ha naturen för sig själv.

Satte bilen vid Lilla Rödde Museum. Tanken var att gå 20 km, men det blev härliga 12,5 km i vind och en del lera. Och resten sparades för framtiden.

Började tryggt med lite Skåneleden.

SL2 ♡

Justering av kläder ett par gånger. 7 plusgrader, frisk vind och regnskursmoln. 

Leden följde ett tjusigt staket. Uppskattar stolparna i naturmaterial och retar mig på maskorna i metall.

Porten till paradiset? Måste testas! Avvek från Skåneleden och knatade in här.

Skogsvägar mellan blandade arter av träd.

Någon får mat här. Hästar? Hjortar? Än är det oklart, hela området är inhägnat för att antingen hålla ute eller hålla inne någon/några.

Vackra gamla, döda och ändå levande med en massa invånare.

Mellan sjöar. Påminner om en dröm jag ofta har. Vatten på båda sidor.

En söt liten svamp klamrar sig fast.

Via civilisationens fotbollsplaner, förbi nyfikna pållar...

...och så det vilda som en prick. Vildsvin. Såg två, en stor svart och en brun mindre.

Efter att ha letat efter en övergång kom jag över ån. Och följde någons spår. Kanske var det rådjuret som skuttade iväg längs ån som lämnat spår.

Lunchutsikten. ♡

Detta förbenade staket delar upp världen.

Take a walk on the wild side... och ramlade på ändan en gång.

Ut över stengärsgården, över ån, små sjöar i ett väldans vått f

eberuari.

Vatten överallt.

Över sten, in i hagen.

Solen gör mig sällskap.

Över vatten och genom en grind.

Bilden gör det inte rättvisa.

Vyn! I fjärran.

Så långt! Måste vara ganska högt upp.

Och så en Lerin-skog av björkar.

Man är aldrig ensam

i skogen. ♡

Dovhjortarna var lika nyfikna som jag.

Nära Simontorp säteri.

En underbar blåsdag på åsen.

Min runda.

Planerade med hjälp av en utskriven karta från Lantmäteriet. Skala 1:10 000. Helt gratis att ladda ner/skriva ut.

Längd: 12,3 km

Tid:4 timmar

Vandringstips: smyg, vattentäta skodon upp till ankeln minst om du ska ut i blöta februari, lättvandrat innanför staketet, mer utmaning utanför, från Hallamölla får man gå off road en del, ta med karta, fika och kikare.