Sjöbo Ora
En mysdag ute med nästa generation snarare än en vandring efter bok som tänkt
1/12 2019
Idag åkte jag och min tös till Sjöbo. Man får sno på lite så här års om man vill ut när solen är framme. Målet var skidbacken vid Sjöbo. Mitt tips är att skita i google maps här utan köra efter skyltar eller Karin Hoffmanns beskrivning för rundvandring 5 i boken "rundvandringar mitt Skåne".
Varför? Jo, maps tyckte jag var framme mitt på en 100km/h-sträcka på väg 11. Jag höll inte med!
Tanken var att gå just Karins rundvandring enligt boken på 12 km denna dag. Att försöka följa beskrivningarna under årets skiftande tider eller några år efter boken getts ur är en kul utmaning ihop med min tonåring. Som att lista ut vad som menas med en "släpväg".
Jodå, vi hittade nog allt rätt väg. Och solen var med oss denna första decemberdag, efter en mörk och lång november.
Frost, även här i Skåne, då är det vinter!
Turen gick längs med fina utsikter bitvis. Utsikter jag tror att man ser mest av på de delar av året då löven inte skymmer sikten.
En och annan dovhjort kikade på oss längs färden. I skogen är man aldrig ensam.
En röksvamp kanske? Eller ett nykläckt ägg från en fantasy-värld?
Först gör vi något hon gillar, som att besöka sci-fi-bokhandeln dagen innan, sen drar vi till skogs för en kortare sträcka och något kul längs vägen. Lite drakprat och god fika i ryggsäcken kan nog locka ut de flesta.
Jag älskar stora, gamla, fina träd. De är så mycket äldre än jag och gigantiska och envisa att jag känner vördnad.
De riktigt coola kallas visst evighetsträd.
Såg flera med denna tjusiga titel på denna runda.
Vattenblänk lockar till lunch.
Och så är det praktiskt om man gillar att...
...göra upp en liten eld. Så att den kan släckas säkert igen när man grillat pinnbröd och håret luktar brasa.
Vi njöt av elden läge. Så platsen med det spännande namnet Pälsadalen fick vänta (en öm fot och behovet av lussekattsbak var också invägt i beslutet).
Så vi tog genvägen, också den beskriven i Karins bok.
På den hittade vi is. Is är intressant på nära håll.
Två inrökta tjejer kröp alltså omkring och kollade på häftiga isbitar och höll upp dem mot solen.
Granskogen är en vinterfavorit...
...för där är GRÖNT.
Barr och mossa som tillfredställer längtan efter grönska en stund.
Tekalender-teet i gyllene gult och dotterns morotsmuffins med lime-cream fick avsluta vår lilla runda denna söndag.
Det blev ca 5,5 km.
Gissa i vilken kilometer vårt eldstopp var...
Längd: 5,6 km
Tid: 3h (med eld och fika)
Vandringstips: nog finast på vinterhalvåret när utsikten är bäst, smyg och se hjortar, en del backar ingår, se Karins bok för turbeskrivning, tyvärr hörs trafiken en del i början och slutet av vandringen, upptäck en fin pulkabacke för vintervita dagar.
