söndag 20 september 2020

Offroad i hemmaskogen

Offroad i hemmaskogen
Första bästa närmaste skog på annat vis

20/9 2020
Om man inte bor med vildmark runt husknuten får man ta det som erbjuds.
Närmaste skog kan vara välbesökt, ha upptrampade stigar och bilsus från närmaste väg som kommer och går.

Så vad gör man?

Man stoppar lurarna i öronen och lyssnar på lugn yogamusik. När man inte hör får man i stället skärpa synen, lukten och känseln och det kan vara rätt intressant det med.

Sen struntar man i stigarna och travar rakt ut i skogen tills man finner en viltväxel. Så är det dax att följa djurens stigar i stället. 
Dagens djurleder ledde bland annat hit, här luktade det helt klart vildsvin, även om jag inte såg röken av dem.

Människor lämnar spår långt från stigarna. Passa på att ta med en påse och plocka bort dessa fula spår medns du smyger vidare.

Här var det nybökat.
Det är förresten väldigt skönt för fötterna att gå på ojämn mark. Den för dagen något stela ryggen gjorde det dessutom underverk för.

När man går sakta och tyst får man se att man inte är ensam i skogen. Idag fick jag träffat många ekorrar. En del pratsamma, andra ivrigt gnagande på sin kotte.

Naturen är inte bara vacker. I naturen har naturen sin gång. Undrar vem som åt upp resten. En räv kanske?

Fler ekorrar. Gå inte för nära, de gillar att ha sina hem ifred.

På tal om hem... undrar vem som bor här?

När man lämnat människostigarna kanman se variationer i landskapet som man inte alltid ser annars. Man får bara vara lite extra uppmärksam om man inte vill bli våt om fötterna. Fast idag var det extremt torrt i markerna och bara vildsvinen hittade de sista pölarna att vältra sig i.

Någon form av svamp. Undrar om den är påväg att brytas ner eller om den bara ser ut så där?

Det börjar lukta höst och ljuset faller från en annan vinkel nu. Färgerna börjar skifta även om det ännu är varmr här i södra Skåne.

Trä är rätt häftigt, om man tittar närmare.

Har man tur eller otur, beror på hur man ser det, kan man snubbla över en okänd lägerplats. Trist med skräpet, men grillplatsen gjorde mig grillsugen.

Det finns så många förunderliga arter. Man måste inte resa till exotiska platser för att se coola saker, man behöver bara se sig lite nogrannare omkring där man är.

Tänk om alla saker folk lämnar efter sig kunde tala. När blev de bortglömda, tappade, dumpad? Av vem och varför då? Dög inte kaffekannan mer? Hur länge har den legat här? Är den kvar om 20, 50, 100 år? Bor någon i den nu?

Längd: inte en aning
Tid: det kan kvitta
Vandringstips: gå tyst, se, lukta, känn, gå sakta, undvik människovägar, upptäck, var nyfiken, ut och njut

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar