lördag 4 april 2020

Sko-test

Sko-test
När man har skor, men de inte fungerar

4/4 2020
Jag har en massa skor. Inte för att jag är ett modelejon, utan mer för att jag har kinkiga fötter. Jag har försökt hitta skodon många, många gånger som passar mig, ibland har jag trott att jag hittat rätt och köpt ett par, men icke. Visst, man kan tejpa och greja. Men mängden sporttejp på ett år blir inte försvarbar eller hållbar. Ibland tror jag banne mig att jag säkert kunnat få skavsår av sockiplast!

Breda, förhållandevis inte jättestora, lätt fuktiga och antingen för varma eller för kalla fötter med vassa hälar och en extra knyck som mördar hälkappor på löpande band. Sådana är dem.

Min akilleshäl är alltså hälarna. Men jag vill inte köpa fler skor! Jag har ju redan flera. Fina märken (köpta på reor och i andrahand) och i olika storlekar. Så nu är det dax att kombinera befintliga skor med befintliga sulor och inlägg och hoppas på en magisk kombination!

Så jag drog till skogs med ryggsäcken full av dojor och sulor för ett nästan lite vetenskapligt test.

Skuttade runt i skogen ett tag i varje kombination med penna och papper redo för en recenssion vid varje byte. Totalnördigt och lågt förtroende för mitt minne, jag vet.

Vissa kombinationer blev gräsliga! För tight, för löst, trångt vid tårna, ömt mitt under foten och tryck mot hälen som lätt bildat blåsor om det fått mer tid på sig. Men vissa var bättre och jag lärde mig lite på vägen om vad jag har för krav på ett skodon jag ska knata en mil eller mer i.

Stabilitet, lagom luftigt fram och inget tryck bak, inte för höga och absolut ingen strumpkänsla av skon vid vristen.

Fötter är olika och komplexa, som folk i allmänhet. Och jag hoppas på en framtid med mer old school tänk, costom made och både miljömässigt hållbara och slitstaka nog att klara 100-tals mil. Mer laga och mindre släng, mer funktionsduglig och mindre årets modell och färg.

Vissa kombinationer gav mig utrymme att glömma mitt test och jag upptäckte nya små gläntor och funderade på min självpåhittade utmaning, att tälta ensam. Vilket år som helst antar jag den.
Och det är okej att vara "feg" och inte mäta och sträva hela tiden, tycker jag.

Våren rullar på. Jag älskar våren!

Ett träd? Två träd? Coolt träd!

Man tänker alldrig så bra som när man traskar lite offroad och allt speglas pånya sätt.

Älskar att känna mig liten, som en fis i rymden. Träd som nog både varit här före mig och kommer stå stadigt efter mig känns trygga.

Folk lämnar så många spår efter sig. Spännande avtryck i blöt jord och mer dryga sådana som kan ta årtionden och århundraden att sudda ut. Gott folk, ta er skit med er! Blir så less på burkar och plastpåsar. Och bildelar.

Se naturen genom plåten.
Ta hem skiten, så är du förlåten.

Hittade en kombination som går vidare till lägre sträcka-prövning, en vacker dag.

Vandringstips: släng inte saker i naturen, du är en droppe i havet och de bör inte lämna spår efter sig som en tsunami, välj prylar med omsorg, hitta lösningar och återanvänd allt du kan och inleds icke i frestelse att köpa det trendiga, testa vad som fungerar för dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar